Doften av liv.

När livet slår små piruetter och solens gnistrande strålar silar genom de brandgula löven och dofterna dofter jord och övergiven sommar.
Visslar när jag bär björkstockarna, fram på den ringlande stigen, utmed sjön som ligger spegelblank och skogen speglar sig i ytan. Säg mig vem som vackrast är..

Du, som ler. Du, som varje gång jag möter dig smeker min själ och får mig trygg. Du, som jag suttit vid så många gånger. Med din envishet. Med din erfarenhet. Med dina hemligheter. Sargade, magiska skönhet. Skogen. Sjön.

Stannar upp och undrar vart våren och sommaren tog vägen. Som vanligt rann den liksom ur handen likt den finaste sand. Spåren är fortfarande kvar.
Skvattramet blommar. Jag drar handen genom det och som jag så många gånger gjort. Älskar doften. En mystik. Naturens parfym.
 Plötsligt, när jag står där, bryts ytan av en öring. Nära land. Precis så som det är på hösten. Då kommer fisken in, äter av landinsekterna som trillar ner från träd och buskar. Kylslagna getingar. Myror. Skalbaggar.
Tänker, att den där skulle vara lätt att fånga. Att det skulle bli en lustig dans när öringen högg på min fluga. Jag såg det framför mig, hur jag med lätt hand la ut en torrfluga som makligt rider på vattenytan och lurar öringen till hugg.
Hur jag lyfter spöt och känner fiskens tyngd. Den desperata flykten, att bli kvitt det han nyss trodde var mat.
Jakten, på att lyckas. Det är det som driver mig framåt. Mot mina mål. I det jag är nöjd med. Lycka.

Fast idag är jag inte vid sjön för att fiska. Jag är där för att såga upp en del av de björkar som den senaste stormen tog och bära veden till vindskyddet. Hugga upp det. Stapla. Så brasan kan värma då de kyliga höstdagarna kommer. Eller i vinter. I vår. I vår, du underbara, då dropparna faller från tak och gren, bildar porlande bäckar. Då livet vaknar.

Farmor är hos Maya. När jag kommer hem så är Maya uppspelt och tittar hela tiden mot ett av kökskåpen, ett av de som hon aldrig annars vill ha något från.
Där ligger två paket, omsorgsfullt inslagna, med öm omtanke. Till mig. Så bjuds jag på middag och livet skrattar ikapp med mig och Maya.

48 bast. Vart tog dom åren vägen?? Ärligt, så känner jag mig verkligen yngre. Min form är på topp. Jag är lycklig och glad. Ganska klok, men ändå full av äventyrslusta..

O äventyr tänker jag uppleva och jag tänker ta mig tusan fortsätta leva precis som jag gör.

Maya är trött och oj, har redan somnat, det gick fort. Så nu, mina läsare tänker jag sätta mig och fortsätta på helgens teckning..

Med själen full av kärlek.

Sovgott..