Välkänd.

Abborrfiske. Det nappade och Alex och jag skrattade ihop. Den fisketuren kommer vi inte glömma. Så gick jag en stund i skogen, och plockade kantareller.
Tanken var panerad abborre med kantarellstuvning, men vardagens bestyr kom emellan, så jag hann inte filea alla abborrar förrens nu ikväll. Imorgon njuter vi.

Jodå, fröken bus och jag har idag flanerat på staden torg och gator. Nerför gågatan fick hon rulla fritt och jag springa bredvid och ropa att hon inte ska rymma!! Hon skrattar så det ekar. Skrattet kluckar så gott på kullersten.

Present till Anja. Säger inte vad, eftersom jag faktiskt inte vet om Anja läser här, eller inte. Affären vi handlade i brukar jag inte gå in i. Den ligger mitt i stan, och när vi kom dit är det tre stora trappsteg. Dörren öppnas utåt. Inte den enklaste matchen att ta sig in med rullstol.
Då öppnar kvinnan som har affären, och säger:
- Nämen, lilla söta Maya!!
Asså, tänkte jag.. Vad är det här!!
För bara en stund innan kom det fram en äldre man, och sa ungefär samma sak. Han sa:
- Denna vackra lilla flicka, Maya, låt gud vara med henne i livet..

Jag tittade häpet på kvinnan och undrade såklart hur tusan hon kände Maya samtidigt som jag frågade om dom hade en ramp att lägga ut.

Hon hade ett barn på samma kortis som Maya, men ingen ramp att lägga ut.

Fortfarande är det ändå en gåta hur den gamla mannen kände Maya. Har mycket svårt att tro att han läser bloggen. Hmm..??



Orden tar slut nu. Finito. Virrig, minst sagt.

Sovgott.. U