Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

måndag 17 september 2012

Måndag.

..Inskolning på kortis. Bad på onsdagar. Fyra besök inbokade på hab och tandläkare. Jobba. O så är det igång med studier på kvällarna.
Man kan säga att jag vet vad jag gör.

Ikväll har jag planerat avlösartider. Som alltid är jag några dagar för sen, de önskade tiderna ska egentligen vara inne runt den 14e varje månad.. o idag är det 17, va?
Försöker hitta en harmoni i avlösartid och tid där jag och Maya är med varandra. Har lärt mig det på vägen, att Maya mår allra bäst av att få en hel del med pappa, då är det liksom roligare när avlösarna kommer.

Imorse var det en sån där underbar fin morgon. Då vi får vår tid med varandra. Vaknade, låg och småkelade, pratade, tog det lugnt innan jag bär upp fröken i soffan och hon ligger och tittar på bolibompa medans jag brygger kaffe och fixar vällingen.
Sen får det ta den tid det tar. Ingen stress här inte. Vi hinner. Dagen springer inte iväg, bort, vi jagar den inte utan låter den komma till oss.
Men.. detta jäkla men..
Ett ögonblick då kändes det som jag skulle gå sönder av kraven. Lite sen till dagis. Där vid 4 tiden och min avlösare på måndagar kommer halv 5..
In med unge, docka och rullstol i bilen och laddar för vägen hem. Det är ju inte bara jag som ska hem vid den tiden.
Då, ringer unge nr 1, Alex..
- Pappa, kan du skjutsa mig?
- Vart är du, då?
- Här.
Asså.. ibland undrar jag..
- Vaddå här???
- Ja, vid skolan.. ( Alex har fått timanställning på den skolan han gick på, några timmar/vecka)..
- Ok, säger jag..
Det är då en liten djävul växer fram inom mig.. En djävul i en röd volvo..

Den resan som brukar ta, kanske sisådär 15 minuter tog 50 minuter.. Usch och fy.. en styck gnällig pappa och två stycken gnälliga ungar.. Livet är underbart..

Sa hejdå till Alex.. sa, du Alex.. sorry att jag inte är på topp.. för man ska försöka att alltid se till att vara sams när man säger hejdå.. att vara vänner.. att kunna be om förlåt.. det skapar trygghet..

När vi svängde in hemmavid, satt avlösaren och väntade på gården. Likadant där.. en lång kram till fröken prinsessa innan jag tog och styrde mot gymet..

O nu då?

Jo, jag ska plugga.. så..

Godnatt.. U.

2 kommentarer:

Anonym sa...

usch, så stressigt! Hoppas att du fick en lugnare kväll.
Sov gott.
Solveig

mariellejohnsson sa...

Förlåt jag kan inte låta bli att skratta igenkännande åt dig och din son Alex.... haha, kunde lika gärna ha varit jag och min son :-)