Hundskall och kortis..

Från morgon till kväll har det varit full fart idag.

Tidig morgon. Trött morgon. Glad morgon. En stund ganska gnällig morgon. En "gud, ge mig sinnesro" morgon i bilen mot förskolan.
En "acceptera det du inte kan förändra" morgon på jobbet.
O framåt eftermiddagen en "mod, att förändra det jag kan"... gillar verkligen utmaningar och när jag ser en lösning framför mig.. När jag redan i mitt inre och själ kan se hur tavlan kommer bli.. Om den sedan blir som jag tänkt mig är en annan sak.. Jag vet bara att det kommer bli väldigt bra. Bara jag ger det tid.

Tid. Den dyrbara, men ändock så oskuldsfulla underbara..

Att slipa bort stämpeln på människor. Det är ett effektivt sätt att möta en människa med respekt. Se människan. Precis som den är.

O så eftermiddag. En glad. En trött. En tår. Ett skratt. Ett samtal. En innerlighet till det oändliga..

Kortis. Igen. Idag gick det lite sisådär.. Man kan säga att fröken bus var ambivalent, men det gick ok när jag gick därifrån.
Tog en promenad till min son, han bor hos sin mamma alldeles i närheten av kortis.. Ringde på, och deras två hundar gav en symfoni av skall som ekade i hela grannskapet. Väntade. Nähäpp, ingen hemma tänkte jag, eftersom ingen öppnade.
Strosade sakta därifrån, med tankarna på vad jag nu skulle hitta på i ett par timmar. Slog en signal till sonen, för att kolla vart han var och gjorde.. (vad gjorde man innan mobilen??)
- Aaa..
-Hej, vad gör du?
- Inget
- Vart är du då?
- Hemma!!!
- Men, va f-n, jag ringde ju på nyss..
- Ehh.. hörde inte jag..
- Hörde inte?? Hundarna skällde ju så dom kunde väckt döda..
- Ehhh.. vaaaa? Hörde inte jag
- Men..
- Hade hörlurarna på..

Var jag sån, då för några år sen:)?

Blev iaf ett samtal, pappa son emellan.. o då kan jag med gott samvete berätta att det är ganska mycket fiskesnack..o en del annat..

Kväll. En trött. En med leende. En med gnäll. En mysig. En som liknar den igår, som förra året.. som livet självt..

Många tankar i min själ.
Längtan, till havet. Stilla sitta och se månen glittra, kittla, sprida sitt silverblänk och skänka stillhet i min kropp..
Det vilda. Otämjda. Med saltstänkta dofter. Vidderna. Horisonten. Solen. Ensamhetens skönhet.

Kom hem alldeles försent men ändå med gott om tid. Tiden, igen.
Maya får sin medicin, som varje kväll. Borstar tänderna. Vällingen och "Bananer i pyjamas". En saga, om troll och häxor, om blommande ängar och djupa skogar. Om lycka och kärlek. Spännande mystik.

Godnattpuss till foten, knät, magen, kinden, örat, håret, näsan, ögat och sedan till hela fina Maya..

Då börjar liksom kvällen. Vaddå, att vara pappa är det enklaste som finns.. Det är bara att finnas..
Det är allt annat som kan vara lite jobbigt :)..
Sköta om hemmet. Disk. Tvätt. Pappersarbete. Logistik. Ansökningar. Kallelser. Åtagande och krav.

Moralfilosofi..

Att ta ansvar för sitt egna liv.. då kommer ömheten till andra människor av sig själv..

Nu.

Soffan, några glimrande ljus, soft musik och meditation..

Sovgott.. U.