Ett ganska långt, orimligt, men väldigt mycket jag...

.. O livet fnittrar vidare. Som en envis hicka. Sockerdricka. Bubblar, spritter, ler och tårar som ramlar utmed kinden.
Leende. En vän från min ungdoms minnen. Plötsligt en längtan som jag inte trodde fanns. Sommar.

Kommer till förskolan, och tänker att det ska bli skönt att komma hem skapligt. Laga mat. Fixa med tvätten. Tvätta lakan som Maya ska ha med till kortis. Fixa. Bara vara.
Kela. Leka. Kurragömma. Pappas lilla kråka. Hinna med. Tiden. Den som rusar fram, snabbare än vår egna skugga. Släng dig i väggen, Lucky Luke..

Den doftar gott. Smaken av sömn. En fläkt av rosor. Som solmogen apelsin.

O fast livet går på snabbspolning hinner vi med. Stannar upp. Ser hur sommaren drar sina sista andetag.  Hösten föds. Med smattrande regn. Opålitlig. Ändå så trofast.
Hösten behöver man inte ha några krav på. Den bara är. Precis som du och jag.

Kliver in på förskolan och möter ungar överallt. Föräldrar. Just tusan. Öppet hus. Min dotter sitter i sin arbets/matstol och på sitt sätt. Leker. Ler. Skrattar högt när vår blick möts.
Kärlekshicka.
Som den ömmaste smekning. Innerlig, magisk, förtrollande. Sann. Älskar.

Livet. Dig.

Jaha, så var det med den tidiga hemgången. Är kvar på förskolan. Maya leker. Jag dricker kaffe. Och regnet fortsätter skvätta. Droppa. Löven virvlar. Själen drömmer sig bort. Tanken. Till Singapore.

In i bilen. Drar några djupa andetag när jag ser köerna. Bilar. Jäkt. Små horn växer ur pannan. En pappadjävul. En väldigt snäll.

Den hemlighetsfulla kittelormen ringlar. Gömmer sig och plötsligt dyker den fram. Hugger magen. Kittlar halsen och skrattet, ekar, liksom glittrar ikapp med regnets droppar. Bilkön blir inte lika lång.

Ser bästa tant Marie inne bakom disken på fiskaffären. Min gamla arbetsplats. Drar en U-sväng och går in och hälsar på. Maya exalterad, vill kramas. En ängel som breder ut sina vingar och skänker glädje i vardagen. Var dag. Sen den dagen. Sen den allra första gången.

Torsk. Glassbilen.

En alldeles bedrövlig pappa är jag. Helt utan ansvar och tanke. Glass till middag. Klockan blev alldeles för mycket och jag känner min lilla tjej. Hon glad. Jag glad. Lugn och ro i hemmet. Man måste välja sina strider för att vinna och orka.

Får sin välling. I pappas knä. I famnen av trygghet. Vår. Den du aldrig gav. Jag frågar mig själv, ofta, varför..?
Kan än idag känna längtan.

Mysigt nedbäddad och sagan om förtrollad skog, där skogsrået ljudlöst glider mellan stammar med hängande lav. Tomtar och troll. Dimman över vattnet, älvor som dansar.. Där våra kompisar blir tillfångatagna av häxan och Pippi kommer galopperande över stock och sten. Räddar oss. Tar oss tillbaka till och bjuder på pannkakor med hjortronsylt. Där lyckan strålar.

Tillslut. Faller ögonen ihop, orkar inte mer. En dag är slut. För prinsessan.

För en pappa har den nästan bara börjat. Går igenom högen av viktiga papper. Betalar räkningar. Hänger tvätt. Packar väska. Imorgon fortsätter inskolningen.
Skriver brev till kortis, fyra A4 sidor om Mayas rutiner, morgon, dag, kväll och natt. Om mat hon gillar och inte gillar. Lekar hon vill leka. O sånt.

Nu. Lägenheten skiner. Av kärlek.

Det känns att väggen jag sprang in i idag inte var av gips. Ont. Men rötterna är rotade. Djupt. Grunden byggd och jag står upp. Medveten.
Moralfilosofi.

På lördag är det dags. Första natten på kortis. Lämnar på morgonen och hämtar söndageftermiddag. Sedan är det meningen att hon ska vara från fredag-söndag varannan helg.
Vet ni vart jag kommer vara på lördag??
Havet. Se. Känna. Längtan har ett namn..

.. Sovgott.. U.