Jaha, då var det den sista inskolningsdagen på kortis idag och på lördag lämnar jag min lilla underbara dotter där. Det känns hemskt, fantastiskt, annorlunda, oroligt, skönt, ledsamt, glatt, helt enkelt en storm av känslor.
Idag åt Maya mycket bra på kortis. Ett gott tecken. Hon ler och ögonen glittrar när vi pratar om kortis. Ett ännu bättre tecken. Allt är som det ska. Jag har längtat efter detta. Att få egen tid.
Förändring är utveckling. Nu är den här. Igen. Så jag ska göra allt till det bästa för mig och min lilla tjej. Så både hon och jag trivs, mår bra, är trygga och utvecklas till något ännu större än det vi har.
Många tankar. Mycket, mycket att göra. Nästan för mycket. Men.. följer min filosofi och tänker.. "En sak i taget", det funkar ganska bra..
Fredag imorgon.
Oooppsss.. där tog orden slut. Orken. Nu. Soffan. Sen. Sängen. Helt virrig i livets labyrint.. men vem vill hitta ut??
U.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar