Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

fredag 17 augusti 2012

Vän och fiske..

..Mitt lilla troll sover hos farmor inatt. Tystnaden är ensamheten och den gör nästan ont i själen.
Ett stilla regn av känslor strilar ner över mig, och jag har inte fällt upp paraplyet, utan låter dom skölja över mig.. De som skär likt knivar. De som smeker som den underbaraste beröring. De som smakar smultron trädda på strå en sommarkväll.. O de som smakar stål. Får blodsmaken i munnen att påminna mig om det som var.. en gång.. då..
O tårarna kommer. Rinner utmed kinden. Av sorgen. Ensamheten. Längtan. Efter närheten.

Dagarna går och livet tickar på. Det är bara ibland, då och då, som jag kikar över axeln och undrar.. Varför??

Åkte iväg och fiskade med en väldigt bra och fin vän idag. Eller egentligen bara för några timmars kvällsfiske. En skönhet större än vad ord kan beskriva, en sagolik kväll.. Ni vet.. stilla vatten, spegelblankt och skogens ljudlösa fnitter runt omkring..

Samtal. Om livet. Om våra barn. Om arbete. Om framtid. Om då.

Fisk? Jadå, klart vi fick lite fisk, men det är inte alltid det som är det viktiga.. utan gemenskapen. Harmonin och lugnet. Fridfullt, långt från krav och stadens jäkt och stress..

Fast, jag är inte någon stressad man. Fast visst smittas man.. Av telefoner som piper, ringer, bilar som far och köer som ringlar.. Människor.. Det giriga samhället.. Där så ofta kapitalet smakar.. Prylar som betyder något.
När det egentligen är just det som inte alls är viktigt.. Utan tiden, den värdefulla.. ett ögonblick stanna upp och se.. smaka.. dofta.. och låta själen och hjärta vara med.. Hjärnan får semester..

För det är då, som den sen är full av lust igen..

Om jag fäller upp paraplyet och låter känslorna rinna utmed sidan.. så jag inte blir berörd.. tror nog det är bättre att låta dom göra ont.. bearbeta, tänka och känna.. för hur ska man annars kunna njuta av det underbara..?

En dag. Kanske, kanske.. kommer det igen. Närheten.

Nu, slår klockan snart spöke, och jag är inte det allra minsta trött.. ska softa ner i soffan, zappa runt bland kanaler och sedan krypa ner med min bok.. o hoppas, att jag sover några timmar extra imorgon innan det är dags att låta dagen bli precis som vanligt igen och fröken bus är hemma igen..

Thats life.. thats life of U..

Sovgott.. U.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag tänker så ofta... att prylar egentligen inte är värt ett jota. Nej det finns annat som är värt så mycket mer. Tid är en sådan sak. Eller kanske avsaknad av klocktid. Avsaknad av tider att passa. Sån där tid då man bara kan vara. Och strunta i att tiden går. Då man kan ligga på en filt på gräsmattan och känna doften av gräset och man kan ligga där tills man inte har nån lust att ligga där längre.
Kram!