Maya&Jag..

O så log kärleken mot mig, den värmde som vårsolen smälter isen och droppar av lycka föll och skapade en flod av ömhet..

I min famn, bland mina armar som håller tätt, låter hjärtat slå, trygga slag av tillit.. Ger de behov som behövs, för att leva.. för att utvecklas.. o jag finns här och nu.. för dig.. min lilla underbara skatt..

Som jag gjort sen dag 1.. då du, invirad i en mjuk filt.. ljusblå, likt dina vackra ögon.. blicken.. den innerliga.. en ängel landade och gav min själ lycka..

O mitt är ansvaret. Att det flyter på. Att Maya får den hjälp hon behöver. O det ansvaret kan bli det tyngsta ok att bära på sina axlar.. samtidigt som jag kommer kunna bära det till världens ände och tillbaka igen.. för det är mitt och ingen annans..
Jag kan få hjälp. Jag tar den. Griper tag i varje halmstrå och ber om den, får den och ger den.. det viktigaste är att jag tar den..
Ändock.. är det mina axlar oket vilar på..

Habiliteringsplanering idag. Jag mot resten av världen, kan det kännas som.. Men! Jag har ett helt underbart habteam.. underbart.. som hjälper mig oerhört mycket..

Imorgon ska Maya och jag till sittmottagningen!! Äntligen.. ett första litet steg mot rullstol.. eller ska vi säga ett första litet rull mot rullstol.. Det är på G.. Mayas frihet..

Vet ni, ibland kan jag längta tillbaka till då hon var en liten bebis.. Det var liksom lite lättare då :)..

O vet ni.. Ibland kan jag bara känna hur jag sakta sjunker ner i dyn.. hur varje steg är tungt och stigen jag vandrar på går i slingrande omvägar..

Ord. Som rullar. Som spritter. Som inte ens har en början..än mindre ett slut.. men lyckan den ler.. o kärleken smittar.. själen slår volter och våren spelar oss spratt..

O mitt huvud bankar. Som hjärtat. Ibland gör det ont.. men med glädjen i ena handen och sorgen i andra.. fortsätter vi.. vägen fram..

Maya och jag.. vi mot världen.. kan flytta berg.. med möjligheten framför problemet.. vi är inte ensamma..

Sovgott.. U..