Gäääsp..

Ni vet, vissa dagar undrar man vart tiden tar vägen. Livet tickar på så fort så inte tankar och känslor riktigt hänger på, man vet att man känner, att det ligger nåt på lur där bak i hjärnans inre och att själen är full av känslor.
Man får bara inte fram det i ord.. Tiden stjäls från oss.  Varje dag dimper det ner ett nytt kuvert, en kallelse för något besök för mig och Maya.
Nästa vecka har vi kommunikationsutredning och ortoped besök på måndagen, kommunikation tisdag, kommun på onsdag, sjukhuset på torsdag.. än så länge är det inget på fredagen, o om det blir det,  så tackar jag nog nej. Lite fritid måste vi ha, ju.. eller hur?

Vi åkte och hälsade på hästarna idag igen. Hon är såååå nyfiken, men rädslan tar över när vi kommer nära. Det är svårt att förklara hur hon blir, men mer eller mindra skräckslagen i vissa lägen.. tänker fortsätta kämpa på och åker snart dit igen..

Är evigt trött. trött. Trött. Trött. Hoppas snart hitta inspiration och framförallt ork att skriva mer här, men just nu får det vara som det är. Behöver få ut mina känslor i ord, känner mig bunden och inlåst när det är som nu. Det är min terapi att få dela med mig av mitt liv, mitt liv med Maya o Alex och de ögonblick som fyller hjärtat med glädje, själen med kärlek..

sovgott.. U.