Vi hade åkt in redan sent på lördagnatten, o då var jag inte nykter.. Kommer ihåg att jag tänkte i taxin in till BB, "men Uffe, ska du vara full när du får ditt första barn"?? Hade varit på en ordentligt blöt tillställning på fredagen, och en riktig röjar kräftskiva på lördagen..
När alex mamma väckte mig på natten och sa att vattnet hade gått, så vände jag mig bara om och sa..
-Sluta nu, jag orkar verkligen inte :).. Fy, vad hemsk jag var!!!
Han väntade några dagar till, o när det väl satte igång på allvar, så väntade han ganska många timmar innan han låg inlindad i min famn..
Han var en liten skit, 46 cm o vägde 2,400.. Några veckor för tidig, så det blev kuvös de första dagarna.. Oj.. oj, vad tiden går.. Imorgon är det 18 år sedan.. Det får mig tårögd, och många minnen kommer till mig.. Hur jag har försummat honom, hur jag inte fanns där som den pappa jag är idag..
Däremot vet jag, att allt går att reparera, med ord, men först och främst med tid. Att ge av sin tid, bevisa att det skett en förändring och att man verkligen bryr sig..
Ska in till honom nu, sätta mig o snacka en stund.. min stora lilla skitunge:) ..Lilleman..
Sovgott.. U.
4 kommentarer:
Ja, det är det som är så fantastiskt, man kan alltid ändra sig, man kan göra bra, man kan ge tid och kärlek, man kan visa ansvar och bli en bättre människa.
Och det har du lyckats med, tror jag.
Grattis till din fine kille!
När de ska bege sig ut i vuxenlivet så snurrar tankarna i huvudet: Vad kunde man gjort bättre? OJ, vad man rannsakar sig själv.Och mycket kunde man gjort bättre .Jag tror man får lite panik över att man inte förfogar över barnet på samma vis, för barn är det ju precis vad det är....
/Marita
Förmodligen var du riktigt hemsk när du var aktiv i ditt missbruk. Det är alla!
Nu verkar du ju ha tagit ansvar för ditt liv och mående och lever på ett sånt sätt så att dina nära o kära samt du själv inte behöver må dåligt eller vara oroliga över dej.
Du vill rätta till och leva bra, och det tycker jag du ska vara stolt över!
Fina barn har du, och Maya är såå söt när hon sitter i soffan och inte vill sova... ;-)
Erika
Grattis i efterskott till din fine grabb! Så härligt att läsa om din resa till den du är nu, med så underbara ungar.
Själv fick jag barn när jag var 17 och självklart är det skillnad nu när jag är 33 och 4-barnsmamma, men barnen har ju utvecklat mig och gjort mig till den jag är. Jag har inget missbruk i bagaget (förutom när det gäller socker då) men det är mycket man kan och vet nu som man önskar att man vetat första gången man fick barn.
Det jag skulle säga var att jag beundrar och ser upp till människor som du, som tar tag i sitt missbruk och kommer stärkta ut på andra sidan. Fortsätt så! Kram!
Skicka en kommentar