Tack..!

Först och främst vill jag tacka för alla Era mail och kommentarer.. Det gör min och Mayas dag roligare och det ger oss kraft och energi att fortsätta leva som vi gör och mig att fortsätta skriva här på bloggen...

Har ni sett kärleken i barnens ögon? När dom ser på er, hur ovillkorlig den är.. Att det räcker med att ni finns..
Jag kan känna att jag inför mig själv ställer höga krav på vad vi ska hitta på, hur i allsin dar jag ska få en hel dag att gå.. men jag tänker alltmer på orden "To be good enough".. Det var psykologen på habiliteringen som sa dom till mig första gången. När jag satt där och oroade mig för om jag var tillräcklig för Maya.
Tror, eller för mig är det så oändligt viktigt att ha dom där samtalen med psykologen, och ta till mig vad hon säger, att lära mig, då kommer lärdomen i situationen och jag kan ta ner mina förväntningar och inse att; det räcker för Maya att jag finns..

Vi gick upp ganska sent idag, haha, gud vad skönt.. Klockan 8 vaknade hon, min lilla busa..
hade pappa varit uppe en stund och ordnat med våra mornliga drycker. Sedan har dagen tickat på.. haft besök här hemma, vi har legat på hallmattan och myst, vi har legat i hennes säng och berättat sagor, vi har storhandlat, vi har varit på loppis.. o så fick hon en present.. med möda öppnade hon den, och blev själaglad över innehållet, en tubbie, en alldeles riktig.. haha.. hon såg för underbar ut..

Det är så lätt att glömma, i vardagens lunkande lunk.. Kärleken till varandra.. Varför man en gång skaffade barn, vad det hela går ut på.. Som taoismem säger, livet är en ständig utveckling, om vi väljer att leva här och nu, med naturen och inte emot den ( http://www.to-life.se/taoism.htm )..

Det är så förbaskat häftigt att komma till insikt, att förstå och kunna hantera känslor. Att se Mayas kärlek och ge henne min, att verkligen känna att jag ger, all den ömhet jag en gång lovade..

Varje gång, vi antingen ska gå in eller gå ur bilen så står vi och tittar oss runt, då håller jag henne mot mig, pussar kinden, och smeker lilla handen.. Det kvittar hur stressade vi än är.. så gör vi samma sak..
Det tar allt från 30 sekunder till kanske en halvtimme, för ibland när vi kramas där, så dyker nåt upp.. Idag, mitt i regnet kom det tre skatungar ( troligen dom som väcker mig varje morgon, jäkla skator:).. dom var jätteroliga.. så vi stod där och pratade med dom ett tag.. Den stunden, hade  vi inte upplevt om vi stressat iväg..

Det finns alltid tid för ens barn.. alltid.. dygnet har 24 timmar.. Att säga.. - Jag har inte tid.. är att ljuga för sig själv.. Visst, självklart är det situationer under dagen, då barnet måste lära sig att vänta.. då man inte har tid, som vid matlagning.. men en kort stund har man ändock tid med.. Att vara.. att ge av den själ man har.. till det bästa man har..

så.. Tack ännu en gång.. för att ni läser och på så sätt hjälper mig i min vardag.. kramar till er.. o..
Sovgott:) U.