Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

söndag 4 juli 2010

Skatan på balkongen bredvid..

Hon höll mig vaken den där förbaskade skatan. Ja, hon till och med väckte mig ur min sömn.. Det var ett evigt tjattrande, och hon satt där och åt chipsrester från en skål från kvällen innan, tror hon tog sig en liten sup då o då till råga på allt, skatjäkel!!
Hon brukar störa mig, helst tidiga mornar, den där skatan på balkongen bredvid..

När det ljusnar brukar hon börja. Det hjälper inte att gå ut o skälla, för då sticker hon iväg.. den fega rackaren.. o så fort jag lagt mig igen och sjunker in i sömnig morgondvala igen.. så är hon där ..
Kra,, Kra.. Kra.. Det är ingen idé att kriga mot henne, hon kommer ändå vinna.. om inte, hmm.. ett hagelgevär.. då du, skatjäkel :)..

Vi har varit och badat idag. Med en av mina allra äldsta och bästa vänner.. Vi har haft ett långt uppehåll i vår vänskap. Den liksom bara bröts den dagen jag blev ensam med Maya, eller iaf runt den tiden. Jag vet egentligen inte varför, och jag har känt en sorg över det.. Men allt har kanske en mening här i livet..

Om det inte skulle räcka med den där skatan på balkongen bredvid, så bor det en trummis i våningen över min.. Hmm.. Det börjar klarna..

Lite, lite reserverad var hon, när vi vadade ut i det kristallklara vattnet idag.. min lilla du.. :) men pappa höll henne nära och doppade sig.. o sen hoppade vi kråka.. haha.. o snart ekade en prinsessas skratt över sjön..

Sedan låg vi där, på våra filtar och njöt av livet.. Maya i skuggan av parasollet, men hon charmade oss alla och livet var just i den stunden det märkligaste underbaraste finaste.. Sommaren är en magisk tid.. den lockar, den lurar, den pockar, retar, leker med sinnet.. den doftar, o får mig berörd..

Tomt i hjärnan ikväll, som en gammal rostig kaffeburk.. tom, men en jäkla massa minnen.. däremot så är mitt inre i uppror.. o jag har mycket att göra denna vecka.. så, time to say goodnight.. U.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Härligt du skriver!! Jag brukar också bli väckt av skator/kråkor,vet inte riktigt men dom låter kanske likadant. Ja,ja kul e det inte i alla fall. Det hade varit väldigt mycket trevligare att vakna av vacker fågelsång. Sommarkram till dig/er! // Helen

Anonym sa...

Vill lämna ett avtryck och säga Hej och tacka för alla vackra kloka ord. Fann din blogg av en slump och fastnade direkt. Språket,flickan och ditt liv fortsätter att hänföra. Jag har också klättrat de 12 stegen och har en flicka som är 3 år.
Tack för alla tankar du väcker...
Maria i Värmland

Anonym sa...

Vill också lämna ett avtryck. Hittade din blogg via en annan, och nu är jag fast. Vilka fina barn du har, tuffingen med dreadsen som ser rätt soft ut och tjejen, när man ser henne ler man av bra farten. Sitter med ett leende på läpparna men samtidigt rinner tårarna sakta. Du är en kämpe av sällan skådat slag, vilken lycka att ha dej till pappa!

Pia i Stockholm