Vardag igen.. underbara vardag..

Vilken helg!! Sitter nu i min soffa hemma, och känner mig trött och sliten, inte har det blivit speciellt många timmars sömn, och inte har jag legat i hängmattan och latat mig om dagarna.. Nej, jag har umgåtts med min familj, jag har suttit med Maya i mitt knä och sett över den där magiska sommarängen när solen sakta börjar värma och det ända som hörs är fåglars kvitter och fjärilar börjar sin dans i den doftande spirande grönskan..

Jag har rott omkring på Alex och Oliver i jakten efter fisk.. Ett tag var det nästan olidligt tungt att ro, ändå var det medvind.. då såg jag två finurliga leende och insåg att dom lagt i ankaret, så där rodde jag på två vuxna grabbar i aktern plus ett ankare på släp.. Jäkla ungar..

Vi har badat, suttit på bryggan och sprattlat med små fötter i vattnet.. Vi har vadat ut i sjön och doppat oss, men pappa disträ glömde bort sig och doppade ner mig i vattnet utan att jag var beredd. Brrrr.. Uja, så kallt det var. Jag blev jättearg på pappa.. O ville sedan endast sitta invirad i handduken oss farmor.. Han kan gott bada själv, den där stora klumpiga sjöelefanten..

Lördagen åkte vi på utflykt till det lilla pittoreska Gamleby.. Där satt min prinsessa i knät och åt glass, där fann vi lugnet och där bäddade ömheten in min kärlek i dun.

 

Lördagkvällen tillbringa jag med min son, vid en spegelblank sjö, där fisken vakade och någonstans kom han och jag varandra än mer närmre varandra.. Tänk om alla föräldrar fick möjligheten att umgås med sina barn på det här viset, att man tar sig tid och då och då flydde vardagen och alla dess krav och tekniska prylar. För mig är det iaf en fantastisk tillvaro. Där finner jag ett oerhört lugn i själen, där kommer min sinnesro automatiskt, där vid sjön, i naturen.. där kan jag vara mig själv.. där är jag, jag..

Jag är nog jag i de flesta situationer, jag har inte några masker som jag känner att jag måste sätta på, däremot är jag en ganska blyg man, som har insett att det är ganska många som läser om mitt liv:)..

Det är som att livet smeker min kind.

Visst kan det vara tungt vissa dagar, då vardagens verklighet knackar på, med matlagning och disk, dammning, dammsugning och alla andra bestyr.. räkningar som ska betalas, arbete som ska skötas för att pengar ska rulla in:) på kontot.. Då barnen trilskas och gnäller, då Maya vaknar flera gånger på natten eller då Alex ska väckas eller då man känner sig som den tjatigaste pappan i världen för att han ska städa sitt rum..

Jag stannar upp i livet, och inser ändock vilket underbart liv jag har.

För mig finns ingen möjlighet till att åka på långa semestrar, jag har varken ekonomin eller tiden till det.

Jag har ingen lyxig bil, ingen platt-tv.. Min mobil är snart 20 år gammal, min laptop har också sett sina bästa dagar.

Livet har lärt mig vem jag är och vad jag njuter av.. Min kärlek frodas i själen och jag låter saker och ting ske.. Jag sitter under fullmånens sken och ser dess sken glittra i vattnets spegelblanka yta.. och verkligheten träffar mig, det är som livets pussel faller på plats..

Jag sitter här, trött och sliten i kroppen, men i min själ har jag fullt av lust och liv.. Min energi och tanakr laddade av helgens små förtrollade stunder.. I minnet har jag min prinsessas innerliga skratt då hon fick sitta i pappas knä och plaska i vattnet med fötterna.. eller hur arg hon var på gökens kokoande, den filuren tyckte hon inte alls om.. o varför får vi nog aldrig reda på..

Lyckan har vänt sitt ansikte mot mig och ler sitt allra vackraste leende..

Jag njuter..

sovgott.. U..