Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

onsdag 9 juni 2010

Tacksam balansgång..

Det blev en del reaktioner på mitt inlägg om BVC.
Jo, allt jag skriver här på bloggen är sant och har hänt.. såklart!!
En av kommentarerna kom från en kvinna som blivit mamma i unga år. Det hon blivit utsatt för är nästintill så hemskt att det borde vara straffbart. Man skulle helt enkelt kunna polisanmäla sådant, för att få skadestånd!!

Någon kommentera, "Varför bor du inte ihop med Mayas mamma".. Mayas mamma träffade en annan man o drog sin kos.. Så är det!!

Jag har den orubbliga känslan av att ett barn verkligen behöver både sin mamma och pappa.
Om vi nu skaffar barn ihop, men att vi sedan inte kan leva ihop, så måste vi ändå hålla sams och vara vuxna människor och ta det ansvar vi åtagit oss.
Vi ska aldrig låta vår ilska och missnöje gå ut över barnen. Aldrig prata illa om varandra inför eller med barnet..
Om kärleken dör mellan man och kvinna, så måste vi ändå försöka att vara ödmjuka inför situationen och samtala och vara vänner för barnens bästa.. Lägga bort vår egen stolthet och det som sårat oss.

Det är svårt. Det kan vara omöjligt, men snälla.. Tala aldrig illa om någon, det skadar barnen så djupt.. För de älskar båda sina föräldrar. Jag vet, jag talar av egen erfarenhet, från min barndom..

Hade några timmars avlastning idag. Trodde jag skulle komma hem till en gråtandes övertrött prinsessa. Men när jag kom hem, så hitta jag varken AnnaMaria eller Maya.. hmm.. dom hade gömt sig i den finaste kojan man kan tänka sig.. o Mayas iver att pappa skulle hitta henne var underbar att höra och sen, då jag kikade in i kojan.. oj, oj.. hon tjöt av skratt och ögonen glittrade av lycka..

Livet är skört. Beslut i det stora och det lilla. Vilken väg man ska fortsätta på.. i vilken korsning ska man svänga? Det är som att gå på den tunnaste tråd, för att inte skada någon annan och inte sig själv.. Balansera fram, bland ärlighet och respekt..

"Ondast av alla sår, längtan år efter år".. Skrev jag en gång, för många år sedan..

Min son sitter på sitt rum, Maya sover och jag är här. Framför datorn.. jag ska gå in till honom nu och umgås en stund.. sätta oss på balkongen och ta oss en god prilla snus:) innan vi äntrar sängen och får oss får skönhetssömn..

Sovgott.. o njut.. av de små glädjestunder som kantas utmed livets stigar.. stanna upp, sätt dig ner och gör din lista av tacksamhet.. U.

3 kommentarer:

Nilla sa...

En känslig fråga: Om Mayas mamma som inte ville/kunde/orkade ta hand om Maya skulle ändra sig och vilja vara en del av hennes liv, skulle du då släppa in henne i Mayas liv igen utan att ifrågasätta eller vara orolig för att hon kanske en dag inte "orkade" igen och återigen svika Maya?
BEHÖVER ett barn BÅDA sina föräldrar till vilket pris somhelst? Om det är barnet som i slutändan är den som får betala ett högt pris genom att trots sin kärlek till båda sina föräldrar återigen bli sviken av den ena föräldern om och om igen!?
Bara en tanke.....
Kram till er för er fantastiska styrka genom er resa.
/Nilla

Myran sa...

Hej!
Jag anser inte att man till vilket pris som helst måste ha båda föräldrarna i barnens liv. Min äldsta dotter fick vackert erfara vad det kunde leda till när hon envisades att fortsätta ha kontakt med pappan till sin son. Det blev massor av trakasserier m.m. Syftet var endast att sonen skulle ha en bra relation till pappan, inget mer. Själv är jag skild sen fem år tillbaka på precis "rätt sätt" om man nu kan säga så. Vi har bra kontakt och yngsta dottern kommer varannan vecka. Funkar jättebra. Alla tre barnen såg det som en lättnad. Precis som du säger är det viktigt att aldrig tala illa om den andre föräldern, samtidigt som man måste var ödmjuk och ibland stå tillbaka för sina egna känslor och behov.
Att din f.d. drog med en annan måste var hennes förlust.
Kram Inger

Unknown sa...

Hej Uffe!
Jag följer din blogg och jag arbetar inom CPUP. Har en förfrågan till dig och undrar därför om jag kan nå dig per mail?
Vänliga hälsningar från Caroline