En måndag i vardagen..

Håll om mig.. även fast man är en stor och stark man, kan en kram vara så välbehövlig.. Stanna upp en stund, och bara håll om mig.. Ibland blir känslan av ensamhet alldeles för påtaglig och man vet inte riktigt vilken väg man ska vandra.. Ändå, spiller jag ingen tid, ändå går jag min väg och har funnit svaren jag sökt. De frågor jag ännu inte har funnit svar på, de söker jag, de svaren kommer med tiden. Jag har bestämt mig, vilken av alla livets stigar jag ska vandra på.. Sedan kommer det alltid avtagsvägar, okända, snåriga, spännande.. men jag vet i mitt hjärta att jag valt den rätta vägen och fast jag ibland villar bort mig i livets snårighet, går balansgång över avgrunden, kommer jag hitta tillbaka.. Kanske, kanske är det så.. som flera sagt till mig.. jag är utvald av Maya, hon visste att just jag skulle klara av det här och ge henne den kärlek, den innerliga kärlek som mitt själ känner..

Jag har sett mig omkring i livet och har en erfarenhet som få. Jag har varit en tuffing som skadat många människor.. men aldrig har kärlek för mig varit en främling..

Maya och jag var ute och gick i lördags, det blåste som attan, och jag släppte sulkyn och då for hon iväg som en segelbåt.. vinden tog tag i suffletten och iväg hon for.. Oj, vad hon skrattade.. så mötte vi en dam, jag såg på håll att hon gick och pratade med sig själv och hon såg inte ut som alla andra.. När vi möttes tog hon tag i min axel och stirrade galet stint rakt in i mina ögon. Sedan fick jag en utskällning utan dess like.. hon tog i allt hon kunde, o så tittade hon på Maya och fick förstås ett leende av min charmör.. Då, fnös hon till och ryckte på axlarna och gick vidare.. rakt in i hennes egna lilla värld..

Undrar hur hon har det där inne.. Tror hon mår ganske bra, kanske som att vara riktigt inne i en bra film, man kan liksom inte slita sig:)..

Minnen, knackar på.. knack knack.. så öppnar jag dörren och säger.. -Du, är inte välkommen idag.. men ibland våldgästar dom och det är svårt för själen att kasta ut dem.. Det är demoner från förr.. Och fast livet är en fest:) tror jag ändå man måste bearbeta minnen och händelser från förr för att kunna gå vidare i livet och inte fastna i ekorrhjulet av tristess..

Möten på stigarna.. möten i väven, som vävs.. människor som kommer och går.. människor som berör och stör..

Äntligen är Mayas resurs på dagis tillbaka!!! Safiehy.. Vilken människa, hon fick en stor kram av mig imorse, o en tår leta sig fram i ögonvrån hos både henne och mig när vi såg Mayas lycka att se Safiehy möta henne i dagisdörren..

Men, jag möter fantastiska människor varje dag, den resursen som varit istället för Safiehy har varit underbar med Maya!! Man måste möta sin medmänniska med respekt och ärlighet. Ge alla en chans, för någonstans ligger alltid kärleken på lur..

Min dag började ganska ok.. eller till och med jäkligt bra, men när jag satte mig i bilen och for iväg mot dagens sysslor, så överföll ångesten mig.. Det var som att en hand av järn grep runt bröstet och oron växte som en annalkande höststorm.. jag lämnade av prinsessan, åkte och köpte mitt snus och på vägen till jobbet parkerade jag utmed vägen och satte mig och rannsakade mitt inre..

För ångest är en fara, det är något som stör ens undermedvetna.. Om jag i det läget hade varit ett djur hade jag flytt, sprungit långt in i skogen och gömt mig från alla faror..

Jag fann svaret, tror jag, och jagade iväg ångesten.. för jag tänker njuta av det som sker och händer i mitt liv.. Ångest är inget farligt, det är nog mer något som påminner oss om livet och att jag aldrig ska glömma vem jag är och vartifrån jag kommer..

Vi hade en stund av lycka ihop, vi satt nära och det var som tiden stannade för ett ögonblick.. ögon såg in i en framtid som inte går att förutsäga.. ett finger smekte hennes mjuka kind och någonstans såg man hur tryggheten höll om själen.. så, blev nappen alldeles för god, och hur gärna hon än ville kunde hon inte hålla sig vaken.. pappas famn, nappen och en liten hand om min tumme, blev för mycket.. Sovgott.. min prinsessa..