Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

lördag 8 maj 2010

Sovmorgon????

-Pa-pa.. Pa-pa..
När i livet börjar man njuta av att ha sovmorgon?? Höll Maya vaken ganska länge igår, min tanke var förstås att få sova, ha ha, den gick hon inte på, min lilla terrorist:)..
Klockan 05.. då höll hon låda på sitt sätt.. Jag stoppade in nappen och bäddade in henne det gosigaste jag kunde i täcket och kröp ner under mitt och blundade.. Låg väl så i några minuter innan jag försiktigt kikade på henne, för hon var så tyst, hoppades, hoppades att hon somnat om.. men icke, hon låg och tittade på mig med ögon stora som tefat. O när hon fick se mina kikande ögon, blev hon tokigt glad och uppspelt, trodde väl jag lattja med henne. När det ända jag ville var o sova:)..

Vi har haft en underbar dag idag.. Vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara det som sker i våra liv, men det är som vi håller på och ta det till en annan nivå, vi kommer om möjligt ännu närmre varandra. Hon håller på o bli en stor liten tjej, som absolut vet precis vad hon vill o inte vill..
Det är magiskt.. Det är omvälvande, och fast jag kan vara olidligt trött och sliten ibland, var det  längesedan jag kände så mycket energi i kroppen..
Inser ändock mina begränsningar och fortsätter jobba för mer avlastning/assistans.. Samt har hört av mig till korttidsboendet för att iaf testa det, eftersom det här med stödfamilj ändå inte verkar bli en verklighet..
Jag får inte glömma bort mig själv, jag får eller inte glömma bort att min son behöver egen tid med mig! På nåt vis, måste jag hitta en harmoni i tiden, och prioretera och njuta av den.. Som idag, jag var förberedd på en heldag med Lillan, och vi tog hand om dagen.. Varje minut, varje timme.. med kärlek och skratt..
Imorgon kommer Annamaria hit kl 7, då åker jag ut på fiske med Alex och hans kompis Oliver.. Min mamma tar över här hemma under dagen, så jag kan/ska koppla av o ha en kul, nice dag..
Nu ska jag förbereda mat för morgondagen, för både mig o Maya.. Alex får ordna sin egen..

Om man stannar upp då o då, o tänker, känner, då infinner sig också livsglädjen och tacksamheten för det man har..
Imorse testa vi den nya bärstolen, Maya o jag, o hon tjöt av skratt att få sitta bakom pappa.. Hon stortrivdes i den och när jag tog upp henne därifrån, så kollade hon hela tiden på den och man verkligen såg att hon ville mer o mer o mer..

Nån dag i veckan drar hela familjen Lindahl ut på en fisketur, tror hon kommer somna gott, där på ryggen:)..
U.

3 kommentarer:

Anonym sa...

hej... ha följt din blogg ett tag... utan o skriva nått... men nu känner ja att ja måste =) vilken fantastik pappa du verkar vara...en helt underbar sådan... all respekt till dej o din super fina lilla tjej...dina inlägg berör en så,sätter sej rakt i hjärtat.. kram på er... / jennie

Jon sa...

Jag tror jag kommer och hälsar på dig en vacker dag snart. Vilken som helst nu faktiskt.

/Jon

Anonym sa...

Hej Förstår att utsikten och tryggheten i att bli buren i "säcken" känns underbart för Maya Sen bara det att få insupa naturens dofter, alla ljud och ljusupplevelser,blir ju pricken över iet Har själv burit med mig mina barn i "säcken på fisketurer i skog och mark Såväl som i stan.
Där de kunnat ha koll på läget från trygghetens utsiktspunkt
Sköt om er KRAM