Gränsland!

Gränsen mellan idioti och genialitet är en hårsmån från varandra..

Hm, tänk om det är så, att Maya är allergisk av något.. Snörvlet var ändock lite bättre idag.. Bra!!
Imorse, vaknade hon tidigt, och inatt har hon vaknat hela tiden, har det iaf känts som.
Irritationen, tröttheten och någonslags;
-HALLÅ!!! SOV NU!!
Gränsen till vansinnet är nära, när tröttheten slår en hårt på käften..
 Diskuterade just det med en underbar vän i helgen.. Vi har fantastiska diskussioner, djupa, om livets värderingar..
Ni vet, när man vaknar för 5011e gången och man verkligen känner att, nu orkar jag inte mer.
Det är då!! Man ska ta fram den där goda, underbara känslan man har när barnen är som underbarast, när de skrattar och ser på en med innerlig kärleksfull blick..
Som Maya och jag hade i badet förra onsdagen.
"Mittinattenvredesutbrott" är inget bra, varken för Maya eller mig:))..
Att bryta mönster, i det lilla och i det stora.
Att på natten förvåna den lilla trötta ungen genom att gå upp, hälsa på månen, berätta att alla fåglar sover, att alla kompisar på dagis sover.
Ge lite vatten och framförallt ge av sin kärlek..
Viktigt, viktigt, men ack så svårt.. Inte är jag den bästa, inte gör jag så varje gång det är vakna nätter, men allt som oftast..
Gränser.. Gränsland.. Drömland..

Beslut, avgörande för stunden, för livet..

Läste ett klokt, tänkvärt blogginlägg idag, på Metterillions sida, en mycket läsvärd sådan.
Få inlägg men när de väl kommer är de alltid sjyssta att läsa!! Ni kan länka er dit härifrån..
Inlägget handlade om föräldrar..
Ofta säger man att;
-Vi har inte valt våra föräldrar!!
Men, vi föräldrar har valt våra barn!! Vi har, gjort ett medvetet val att skaffa oss barn och DÅ är det fan i mig vår plikt att uppfostra dem, ge dem kärlek och respekt för de individer de är..
Vi har valt att föra våra gener vidare, visst är det då, vår skyldighet att göra allt vi kan för att de små liven, helt utlämnade till oss, får en barndom att komma ihåg med ljus i sinnet.
En barndom där vi hjälper dem att få självinsikt, självförtroende, en stabil grund att leva deras liv på.. Så vi hjälper evolutionen till att skapa ett samhälle där godhet är en självklarhet, där våra barnbarn ger deras barn en lika fin start på livet som vi gav våra..

Människan har på sisådär, 100 år (indusrialismen), skapat en värld som håller på att gå under, av utsläpp, av krig, av svält.. Orättvisor som får en att undra, vad vi är för släkte egentligen..
Visst är vi smartare än så, visst borde vi, om vi anstränger oss lite klara av det här..
Gränser.. Gränsland.. Uppnåliga Utopier..

Att be en medmänniska om hjälp.. Om råd..
För bara några veckor sedan hade jag fastnat, fastnat i min egna sorg. Jag kände en hopplöshet, var ledsen och ensam. Då, tog jag kontakt med andra föräldrar med cp-skadade barn.. Jag var inte längre ensam.. Gemenskap är viktigt!!
Tror att det är så, att isolering är en otäck demon som får människan att göra galenskap..
Att samtala, att berätta för en god vän, att NU orkar jag inte mer.. Vänskap är viktigt!!

Att förlåta, gå vidare, att våga leva det liv Du verkligen vill, att värdera det som är bra för just dig..
Att ge och att få.. Ömhet, kärlek och lära sig att inskränkthet är av ondo.. Öppna sinnet, förstå ens medmänniskor..

Haha.. Nu låter jag som en riktig präktig och klok typ..
Galenskap och klokhet ligger i varandras händer..
Jag har dessa grundvärderingar, jag försöker leva efter dem..
Sen är inte jag bättre, än att jag kan bli vansinnig, horn växer i pannan när jag t ex kör bil, eller om jag står i matkön och är stressad, har en gnällig unge i bärselen, Stress är bra, om det är en stress man kan hantera.

Imorgon ska jag träffa en psykolog på habiliteringen, samtala om den sorg, som följer av att Maya är handikappad, att hon inte är som de flesta andra barn. Vi får se om det är något jag kan få ut nåt bra av.. Tror ändå, att den bästa hjälp man kan få, är den man får av de som har erfarenhet av liknande upplevelser.. Och det kanske det allra viktigaste.. Maya är min Maya, unik, underbar och älskad, så älskad för den hon ÄR..

Krama varandra, bråka lite då och då.. Men kramas, och låt alltid kärleken till livet och varandra gå segrande ur bråket.. Love, peace and understanding.. Thats Nice.. U.