Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

lördag 9 februari 2019

Lördagsinlägg..

.. en vecka sen senast och inte så mycket nytt har hänt. Jag jobbar på, och varje dag är är den andra ganska lik. Som man kan förvänta sig av februari om är lika kravlös som november. Man vet vad man kan förvänta sig.. snö eller tö. Gråa skyar.. skillnaden är att i november kryper mörkret närmre, nu försvinner det allt mer, och ljuset segrar.

.. Det är inte långt kvar nu, snart kan jag inte bära Maya längre. Hon är för lång, för tung och lite för spastisk.. men några veckor till, kanske över sommaren.. i 11 år, har jag burit henne i min famn.. 11 år..

Det dagliga bestyret. Matlagning. Disk, Tvätt. Hänga och vika kläder. Skura golv. Laga mat till Maya, den hon får i knappen. Kört ett storkok idag och nu räcker det i fjorton dagar.

Det är dom som tar kål på mig, för allt hinner man inte som ensamstående.. inte jag iaf.. för någonstans måste jag få lugn, ro och bara vara mig själv, gärna med ett ritblock i knät. Jag brukar sitta så när jag tecknar. Uppkrupen i soffan, blocket i knät och några pennor i min hand, gärna med lurarna på.
Då trivs jag.

Lördag. Morsan kom hit, och gjort så nästan varje vecka sen Maya kom till världen. Utan min mamma hade jag inte fixat det här, inte så bra som jag hitintills gjort. Min mamma. Om inte hon hade funnits hade inte jag funnits. På många sätt.

Nu är det Maya och jag. Vår lördag börjar gå mot sitt slut, här är lugnt, Madicken på teven, jag vid bloggen, som så många gånger förr.
Snart 10 år,

Kvällens nattning gick bra, ibland går det sämre, men oftast bra. Då och då, helst vardagar rinner tålamodet bort, från oss båda, och självklart blir det bråk och tjafs hos oss. Gråt och en ilsken donna är vanligt nuförtiden, men bara mot mig.
Pust, har några jobbiga år framför..

Nu, soffan och softa ner. Har kört hårt nu i snart 14 timmar..

Lev väl..

/Uffe

2 kommentarer:

Polär Marielle sa...

Hej! Längesen jag läste bloggar. Nu är jag här och läser om din vardag, och om Mayas. Det ger mig så mycket, du skriver så bra.
Kram!

Jenny sa...

Tänker på er och undrar var ni tagit vägen.
Jenny