Racerunner och träningsvärk

Som en pil stack hon iväg, allra första gången hon satte sig på en racerunner, och en styck pappa bröt ihop.  (bilder och film kommer..)
Man gör lätt det när man är trött och känslig redan från födseln.

Jag har inte riktigt skrivlust längre. Jag vill göra nåt annat. En podd vore ju fantastiskt roligt. Bara sitta och prata om livet och spela bra musik. Bjuda in människor jag gillar och ha en sjysst konversation. Så man kan nå ut med lite godhet i världen.

Så har jag musiksmak som sträcker sig från sötaste pop till det hårdaste man kan tänka sig. All musik har sin plats. Sina känslor och doft. Minnen.

Om jag ska teckna en otäck demon kan ju knappast lyssna på Simon&Garfunkel.. Men om jag ska ska teckna en bro över stormigt vatten kan ju dom vara lämpliga..

Just nu har jag helt snöat in på en Metallica skiva. Live från -92.. Snabbt, brutalt, sanning, och grymt musikaliskt..

Tänkte på det när jag var och fiskade. Att vi letar och söker efter lyckan så intensivt så vi hinner aldrig stanna upp för att förstå att vi är mitt i den..

Nu ska jag ge mig in en teckning som var mening att ta en timme eller två att göra.. nu har den vuxit och jag har tecknat på den flera kvällar.. Jag måste få den ur huvudet nu.

Kvällens visdomsord från Ulf:

Det är när du slutar leta som du hittar det du söker.. så öppna ögonen..

/U