Jag vet vad jag gör..

Står på kanten av universums strand och famlar ut i mörkret för att finna svaret.. Som stjärnornas glitter och månens viskande sken.. Porlar min kärlek fram.. där trillar mina tårar och där ekar vårat skratt..

Återigen en vaken natt, o fast jag haft en hel helg utan donnan så är jag lika trött om mornarna.. Klockan 4 imorse  satt vi i sängen och småpratade, myste så gott vi kunde, i skuggan av sömnens sötma..

Dock, så somnar vi, en pappa med en liten tjej på sin arm, nära, i värmen av dunets mjuka trygghet. Vaknar, klockan surrar, o sängen är som allra skönast, helt magiskt underbar. Snoozar.. snoozar en stund till.. o klockan tickar på.

Vi tar det lugnt. En kopp kaffe blir två, vällingen är god i mitt knä, under filten och ute vinner ljuset till slut och vi säger godmorgon morgon.
Det är liksom ingen idé att stressa. Vi hinner. Våran gemenskap är viktigast, våran stund i det som är precis nu.

Mina tårar blir vågor och skrattet dyningar.. händerna som söker.. finner svaren, och besluten förankras i mitt inre. Ljuset i tunneln lyser klart. Smeker min själ med självklarhet och jag vet..

Var alldeles på tok försenad till dagis, men inte så sen att jag inte hann till jobbet. Börjar klockan 9, men brukar vara där tidigare och det var jag idag med. En minut för tidig.. Så jag hann kolla mailen innan jag tryckte på startknappen..

Jag styr mitt liv. Allt annat kan jag inte styra eller förändra. Jag kan finnas, lyssna, prata, ge förslag, ge av min kunskap, ge tid, hålla en hand, trösta och vara medmänniska. Men ditt liv kan jag inte leva eller förändra..

Min besvikelse är ändå sann in i roten av hjärtat när vuxna människor inte tar sitt ansvar och med egoistiska beslut sårar. Sviker. Inte finns.
Fast.. jag blir ännu starkare i kärleken jag har och ger.. Vrede och harm ska inte få infektera det vi bygger. Inte ringla in i våra liv, och sakta förvittra grunden vi står på.

Blås du, försök, jag kommer ändå stå här, med rak rygg, stolt och stark..

För jag vet, imorgon är en annan dag. O jag kommer finnas där för min lilla tjej..

Planeringsmöte på dagis. Funkar allt? Hur går det med motorikträningen? Kommunikationen? Är hon involverad i de olika barngrupperna? Bemöts hon med samma respekt och syn som alla andra barn? Får även hon vänta på sin tur? Det är lätt att barn med speciella behov på något sätt blir särbehandlade och ibland får alldeles för mycket hjälp.. Finns balansen?
Går in i en annan roll när jag kommer på dessa möten. Bestämd. Påläst. Ödmjuk. Stenhård i min vilja.

Fick tårar i ögonen, förskolan, rektor, personal och specialpedagogen är helt underbara.. Vi saknar dig, Safie.. men det går bra.. så krya på dig och ta hand om dig.. Du är en av de människorna som gjort att jag har orkat.. Ovärdeligt möte i mitt liv..

Färdiga att åka.. en ängel som lyser upp tillvaron och som dom sa på förskolan.. en tillgång i livet..

O så hemma och där i lägenheten väntade Mia, troligtvis den bästa avlösaren som finns.. Maya glad som en lärka och en pappa kan åka ner till gymet, lugn och trygg.. Körde ett pass, träffade vänner, ett långt samtal och tunga vikter.. svett.. endorfiner som spritter i kroppen..

Plötsligt har vi en ny nattrutin. Hon var pigg ikväll, jättepigg för idag hade hon sovit middag på förskolan!!! Det sa jag till om, Maya behöver visserligen vila mitt på dagen men sova, nja.. så i fortsättningen blir det en lugn stund med saga, eller nåt..

Vi går och lägger oss. Tänder ett ljus och ligger sked och berättar sagan om tjejen i stubben. Den lilla tjejen heter bara tjejen och hon sitter med i rullstol. Lever ihop med sin pappa och bästa kompisarna Kråkan, Musen och fröken Petig. Ikväll hade kråkan flugit in i en tall och brutit vingen (stackars kråka). Så alla var med Kråkan hos farbror doktorn där vingen blev gipsad.. Det ni.. o sen somnade alla gott i samma säng.
Ljuset blåses ut och foten, knät, stjärten, magen, kinden, örat, pannan, näsan och munnen får en godnattpuss..

Imorgon får vi inte ligga och dra oss. Ska lämna busan redan klockan 8 och sedan vara på utbildning fram till klockan 15, då jag måste smyga mig iväg för att genast ta mig till habiliteringen.. Habplanering. Har vi nått våra mål? Vilka mål ska sättas upp?
Ansvar. Moralfilosofi..

Nu.. en dusch.. en burk kvarg.. o sen sängen och förbereda mig inför en tisdag i livet..

Lycka är att lyckas.. To be good enough..

Sovgott.. U.