En söndag..

Mitt underbara Ytterby.. Hit kom jag för första gången för sisådär 30 år sedan och hit har jag återkommit, många många gånger.. Det är som jag är jag här, mitt innersta allra bästa jag.. Det har varit en tillflyktsort, och Lasse och Britt som jag lånar båten av, de lät mig bo i ett av deras hus när jag behövde lugn och ro, komma bort från stan ett tag..
Då hjälpte jag Lasse med en del bestyr, var ute på sjön och drog nät och kände livet i mig..

Gick upp alldeles för tidigt igår. Vaknade och undrade vem tusan det var som stökade i köket. Insåg att Alex gått FÖRE mig, det har nog inte hänt sen han var en liten pojk, för då jäklar kunde han vakna tidigt..
Han stod i köket och fixade med mackor o vid 5 tiden åkte vi och hämtade vår ständiga fiskekompis tillika Alex bästa vän, Oliver.. Dom har varit med pappa Uffe några år nu.. Pojkarna.. tror dom bara var sex år första gången vi satt i en båt och rodde drag..

Stod och såg ut över horisonten. Den jag blickar in i varje dag och tänkte.. vilken otrolig tacksamhet jag bär inom mig. För att ha kommit dit jag är...

Somnade gott i soffan, vaknade och kände en sån där.. wowkänsla.. att bara få gå in till sängen och sova, helt själv..
Hade bestämt mig för att stänga av mobilen för att säkra min sovmorgon helt och hållet. Glömde det och vad händer?? Jo, min kusin Jim ringde förstås tidigt som attan.. i ottan och frågade om jag skulle med och fiska..!!
Vilken beslut va? Trött, sömnig, helt slut.. O behöva säga nej.. Det värker i en fiskares själ att missa några timmar på sjön..

Maya trivs allldeles förträffligt på kortis.. ville inte åka hem.. men nu sover hon i min säng och jag ska stänga av dator och stereo och göra henne sällskap..

sovgott.. U.