.. Onsdag 12/8..

.. Så idag började Maya på dagis, ett nytt kapitel i hennes och mitt liv börjar..
Brukar se mitt liv som just kapitel, eller perioder, livet är i en ständig förändring.
Vilket för mig har inneburit, lärdom, psykisk styrka, på gott och ont och en ödmjukhet inför det som sker. Jag förstår alltmer och kan hantera situationer bättre, med större mod och nyfikenhet..
För nyfiken är jag, på dig, på det livet som ligger framför mig. Troligen, kommer jag också alltid våga, ta steget ut i det okända, vandra med en kvinna på nya spännande stigar, skrattandes, älskandes och ömt hålla runt hennes midja..:).

Maya älskade dagiset, barnen, personalen, miljön..
Ni skulle sett henne när vi alla samlades efter utestunden, där satt alla i en ring och hon blev presenterad. Oj, vad hon pratade, log, njöt av att vara i centrum.
Jag förklarade för barnen som satt där att Maya inte kunde sitta själv, inte gripa saker, att hon kan bli mycket rädd för höga plötsliga ljud, men framförallt, att om hon får tag i något, typ håret så kan hon inte själv släppa taget, tyckte det kändes viktigt att förklara, så dom vet att hon inte gör det för att vara elak..
Det är häftigt med barn, bara man förklarar på ett enkelt, ärligt sätt, så förstår dom, sätter svar själva på det som vi vuxna ofta krånglar till..
Med tiden ska jag berätta för dom om Mayas cp-skada.
Så sjöng vi några sånger, fröken Carina, frågade vilken som var Mayas favoritsång, Imse Vimse Spindel.. såklart! Sen sjöng vi några till, bland annat "klappa händerna när du är riktigt glad", då, var det en liten pojke som sa, mitt i sången..
-Vi får inte klappa så högt, tänk på Maya!!
Kan det bli sötare??

Det blir bra, det här, med dagis. För Maya. För mig. För oss. Tid för meditation. Tid för träning. Tid för kärlek..

1,5 timme, idag, på dagis.. Hem, i regnet, skala potatis, rev morot, fixa köttbulle.. Men hon var så trött, det lilla livet, orkade några skedar.. så det blev välling och sen sov hon..

Alex kom hem från sin första dag på nya skolan, inte riktigt lika glad och nöjd över det som sin syster:).. Blir nog bra det också, när sommarlovets lättja gått över.. ... En Cool typ...

Han ska iväg imorgon, på "läger" med nya klassen, för att lära känna varandra. Han hatar det:)!!
Undrar varför, kanske ingen snygg brud i klassen?? Sådan far, sådan son...

En stund på Ikanohuset, med syrran och hennes barn, en god fika, jag köpte god choklad..mmm!! Hahaha.. Vad mysigt..
Maya fick sitt första regnställ och fina stövlar..
Så träffade vi kusin Helena, det var länge sedan, får nog ta och åka och hälsa på dom nån dag, eller??

Lagade mat, pasta.. och nu sitter jag här, med ny underbar disk att diska, kläder att tvätta, golv att skura, son att hjälpa.. Pust.. Tröttheten, gott folk, slår till när man minst anar..

But, still.. My Love.. For you..
Mår bra, bättre än på många, många år.. Det är, "skittufft" att ha hela ansvaret och skötseln av Maya, ibland bara jag ger upp, men endast för en liten stund:)..
Det är nog nåt jag skulle kunna dela med mig till andra, det där med att helt enkelt släppa alla krav för en stund!!
Disken går ju inte iväg av sig själv, golven, tvätten, ni vet..
Men, lägg Er på golvet, dammsugaren som huvudkudde, eller tvätten!! Läs en bok, lyssna på musik, teckna en blomma, vissla en melodi.. Gör nåt annat.. Man hinner ALLTID.. Det där andra, viktigast är att känna, lära, kroppens signaler.. De fysiska, de psykiska.. Lära känna en själv, det är då, man verkligen kan ge sin älskade av sig själv, från hjärtat, ärligt från sin själ..

Är det nån som läser detta, egentligen?? Nu får det vara slut skrivet för idag.. Må Gott!! U.