.. När tog Du ansvar för ditt liv senast?? Vad är ansvar egentligen.. ?
Att betala sina räkningar? Att sköta om sitt hem, sina barn, se till att de får omvårdnad och kärlek i livet? Att köra bil, omsorgsfullt och lagligt? Att åka till jobb/skola fast man egentligen bara vill sova?
Kanske också, att våga, ta klivet ut i det okända, att hoppa, utan att veta vad som ska ske.. Ett ansvar för sig själv, där inte lagen om kraven råder, utan endast ta ansvar för det man själv vill?? "Lagen om studs".. Det du ger, genererar positivt, negativt tillbaka.. som en gummiboll..
Arbeta på Fonus.. Ingen dag är den andra lik..Haha.. Dökul!!
Satt och funderade i domkyrkan idag, var först där med Maya, för att tända ljus för vänner som inte finns med mig längre, och för de som lider, kanske av missbruk, sjukdom, de som lever i fördärv, förvirring..
Även för Mayas skull, om hon nu i sin vagga får möjlighet att vistas i kyrkan, kanske hon, någon dag också kan känna den styrka tron ger..
Känna, som jag, hur miljön ger kraft, framkallar nya tankar, ideér.
Tid för meditation, tid för kontemplation...
Träffade på mamsen på stan, år en glass, fick nånslags lustig blodsockerchock.. Maya ledsen, förtvivlade skrik, otröstlig, jag kände mig inte riktigt iform för hennes utbrott.. 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10.. räkna, andas djupt!!
Hon kan knappast rå för att hon är ledsen, nåt är ju fel och vem är jag , att bli arg för det?? Hjälper knappt nån av oss, eller hur..
Det ledsna gick över till skratt och sprattel.. Häftigt, att behärska situationer, att, återigen lära sig av det som sker.. Hitta anledningen till hennes ledsenhet, min irritation inför situationen, samt hur vi löste den..
Mamma barnvakt. Skönt med en stund för mig själv.. valde en stund i domkyrkan, för just meditation, djup andas, välkomna tanken men ödmjukt också säga adjö till den samma, rensa hjärnan på tankar och endast känna hur min kropp, mitt sinne, psyke mår egentligen.
Stanna upp och ta ansvar för mitt egna mående..
Just för att må bra och kunna dela med mig av mitt inre för Dig, min vän..
Sedan tog jag en burgare, haha, och läste en tidning, i domkyrkoparken, denna vackra plats, och denna sommar, plats för ett av de mysigaste, häftigaste möte jag haft i mitt liv..
Luta min trötta kropp mot ett träd, njöt av min ensamhet, av solens ljus, av skuggan där jag befann mig.. Fångade åter stunden, ögonblicket..
Möte, med människor som ger, människor som jag förundrat lyssnar på.. De fyller mitt sinne, mitt åsiktskonto, med nya tankar, ny lärdom..
Nu, ensam i min lägenhet, tomt?? Ja! Skönt? Ja!
Ja, för jag vet att jag inte är ensam, det finns någon där ute, även för mig, det finns en kvinna, det finns en vän och det kanske är just Du..
Lyssnat på Kay Pollack någongång?? Inte? Gör det..
En längtan fyller mitt hjärta, en skön känsla av att finnas, av att vara en viktig del i det stora hela..
Sovgott.. Le, och kramas.. en mysig början på kampen mot ondskan i världen,, U..
1 kommentar:
...Att våga ta ansvar för sitt eget liv...Att våga hoppas/ tro utan att säkert veta...OJOJ...Svåra , svåra handlingar och beslut...Lättare att stå kvar i det gamla invanda...Kika på det nya...Vrida och vända..Sen helt plötsligt kommer tron..Jag vågar...Jag tar språnget...Ah...Ut i det fria okända...Jag vågar TRO..på mig själv...
Skicka en kommentar