Vaken, ledsen och en glömd docka..

Pust. Det var ledsamt här i flera timmar igår kväll och inatt. En styck pappa gick omkring här i lägenheten och vaggade, sjöng, satt på balkongen med täcke runt oss och tittade på sagoslottet som lyser så vackert blått uppe i Ramshälls skog. ( Linköpings gamla vattentorn) Där bor ju prinsessan om kvällar och nätter. Det vet väl alla, eller hur..
Korta stunder var det ok, men så fort vi gick och la oss så kom gråten igen. Det var liksom inget som var bra. Om jag tände lampan var det som att jorden skulle gå sönder, om jag släckte lampan var inte det bra. Ena stunden ville hon se film, o när vi satte på en film var det förstås fel film och frökens lilla underläpp darrade.
Det är i såna lägen det blir otroligt frusterande att inte kunna prata! Tillslut la vi oss, jag höll henne nära nära och låg sked. Berättade saga och sakta började hon lugna ner sig. Ni vet sådär kippa efter andan och snyfta.. O så, plötsligt log hon igen, och vi gick upp och såg på Lotta och hon somnade sen gott..
Vaknade igen!! Efter ett par timmar, och allt var igång igen.. Men det var inte lika lång gråtstund.. bara nån timme och det dög att ligga på mitt bröst i sängen och bli vaggad och sakta smekt på ryggen..

Det är knoppar som brister, och hon har rätt, det gör ont.. men jag lämnar en sprudlande prunkande äng av de vackraste blommor på stigen där jag går..
Förändring är utveckling.
Mina rötter djupt rotade och jag står upp. Vajar i vinden. Men blås, storma och gör försök på försök.. Mitt liv är mitt och jag står upp. Rakryggad, stolt och förbannat lycklig..

Tårar är bara en del av smärtan som måste ut..

Världens bästa farmor tog sig in till stan idag. Hon trotsade sin smärta för att få se sitt barnbarn, göra Maya glad och komma till förskolan och hämta.
Farmor, min underbara mamma.. Hon har såå ont, men hon är ängeln som smittat oss med sin livsglädje och kärleksfamn.. Maya och mig.. Det är hon som får mig att orka. Hon sprider en ömhet av sällan skådat slag och Maya älskar.. Vi älskar..

I bilen hem.. stilla ber jag sinnesrobönen.. i bilkön.. o Maya skrattar, farmor bladdrar ( japp, prata är hon också väldigt bra på!!) och jag kör. Genom staden.
Har ju kvar min fröken bus på samma dagis som hon hela tiden varit på och det ligger ganska långt från vårt hem..
När jag svänger in på gården hemmavid, så kommer jag på.. LISA!!! O nästan samtidigt kommer Maya på.. ser sig om.. underläppen darrar.. Var är LISA???

Nej, jag hade inte glömt henne på biltaket igen.. jag är en man som lär av mina misstag :)..

Lisa kvar på dagis. Släpper av Maya och farmor och kör återigen genom stan, tillbaka och hämtar.. favoritdockan..

" Det man inte har i huvudet får man ha i tanken"

Nu.. klockan tickar på.. Om jag är trött?? Nja.. vad tror du, kära läsare.. ?

Life of U.. Det är ett ganska vanligt liv.. ett helt underbart liv.. ett händelserikt liv.. ett, ibland väldigt ensamt liv.. men framförallt.. trots all trötthet och tårar.. Det är ett lyckligt liv..

Sovgott.. U.