Tankar blir ord..

En dag stod jag vid kanten, stranden, och hade bara ett vrålande hav framför mig.. jag såg inte horisonten, den var förmörkad av tankar och ångest.. Havet, var svart, dånande, brusande och så skrämmande overkligt..
När jag såg mig runt, såg jag endast mina spår i sanden.. ett virrvarr av stigar där jag gått.. o inte i ett ända ville jag tillbaka..
Jag tog klivet. Jag vågade. Ut i det för mig okända.. Jag simmade, irrade runt, sökte med lykta och gråt ett liv.. det jag saknade.. det jag längtade efter..
Ett med kärlek och öm trygghet..
En dag, plötsligt jag såg, en strimma av ljus, en horisont som sakta öppnade sin famn.
Jag fann tacksamheten..

Jaha.. lördag. Då vaknar vi tidigt i vår lilla familj. Väldigt tidigt, alldeles för tidigt i pappas smak.. men vad gör man inte för en liten söt donna??
Går upp. Fixar kaffe och välling. Tar en lång kelig stund i soffan. Saltkråkan och tokarna Knorrhane och Ruskprick..
Bus. Träning. O så en del städning..
Innan..
Lördagspromenad till affären. Inhandla lunchmat, en del annat och så lördagsgodis.. Maya fick själv välja kläder.. Det blev lila..

Att vara med på kort är ta mig tusan inget som är kul.. Lovar er, vi hade mycket roligare än det ser ut..
Log lite när vi handlade, för vet ni vad hon valde för lördagsgott?? En smultron yoghurt.. bra liten tjej jag har..

Har faktiskt haft flera timmars avlösning  idag. Tid bara för mig själv.

Det fanns en skatt vid regbågens början. Det tog bara tid för mig att inse att det var och är mitt liv..

Imorgon fyller min son 20 år!!! Tänk vad vi har varit med om, Lilleman och jag.. Många är fiskeresorna vi gjort tillsammans.. och idag är han min allra bästa fiskekompis.. fast jag har inte den tiden som innan vår lilla fröken kom..
Den kommer. Tiden. När kortis kommer igång.. då jäklar ska det fiskas.. Sitta runt lägerelden.. samtala.. lära oss av varandra att leva..

Älskar. Det som är. Ändock. Det är jobbigt. Varje morgon. Varje kväll. Att göra allt med ett leende och glädjas åt varje litet framsteg..

Min konstnär.

O så sitter man här igen. Maya sover och då är det så.. jag kan inte gå ut på en kvällspromenad, vilket jag kan sakna.
Man kan känna sig lite låst, då och då..

Men..

Kärleken brinner i själen.

Spåren i sanden har för länge sen suddats ut och endast minnena finns kvar..

Virrigt inlägg?? Bara ord från min hjärna.. o en del från hjärtat..

Jaha.. o nu då??

Tar fram ritblocket och skapar med min själ..

Sovgott.. U.