Mina tankar..

Det var med oro i hela kroppen då jag första gången kom i kontakt med kortis. Hela jag sa, nej, nej och åter nej..Jag lämnar inte min lilla fina dotter på ett kortis.. o så blev det stödfamilj istället.. Det var egentligen lika hemskt.. att lämna min dotter till en helt annan familj, andra rutiner, lukter, smaker och röster, andras famnar, andras ord och tankar..

Men.. stödfamiljen sa plötsligt ifrån sig allt ansvar och ville inte vara stödfamilj mer. Fine. Deras val. Så kortis får det nu bli..

Hur tänker jag angående kortis..?? Det är så otroligt lätt att bli enkelspårig i sina tankegångar. Att det på något sätt skulle bli egoistiskt att lämna ifrån sig sitt barn. Att det är just bara JAG som behöver lugn och ro, få sova ut, få egen tid utan Maya..

Men Maya då?? Vad har hon att säga till om? Vad behöver hon?

En pappa som ska orka dag och natt, dag efter dag. JA. Vem är det som säger att det bara är för min egen skull.. Tänk vad Maya får vara med om!! Så mycket roligt. Träffa andra barn som är i ungefär samma situation, få vara med om äventyr. Växa in i sin egen personligt och med stöd, hjälp bli en alltmer självsäker liten tjej..

O så slippa pappa några timmar, några dagar och bara få vara Maya.. ( det får hon visserligen ändå:)..
Kortis är för både henne och mig..

Vi var där idag. Ny personal att träffa och dom är underbara.. Maya stortrivs och idag ville hon inte ens åka till dagis, utan vara kvar på kortis.. men med pappa.. inte utan.. så det är ett tag kvar av inskolningen..

Den är oändligt viktig. För att tiden ifrån varandra ska bli så avslappnande som möjligt.. Jag kommer inte släppa henne för tidigt. Det ska vara trygghet in i minsta detalj.. O så kommer man nog ändå aldrig ifrån att det kommer bli lite ledsna stunder.. men dom har hon hemma också..

- Vill du att vi ringer dig om Maya är ledsen?? frågade personalen idag.. Vad ska man svara på en sån fråga??
- Nej, det vill jag inte, sa jag.. Om, om det inte verkligen är panik, och Maya verkar må rent fysiskt dåligt av det..
- Däremot, sa jag, vill jag gärna att ni ringer när det går bra!! Ringer och säger, att Maya mår bra, har ätit ok och nu sover hon gott..
Det är då, jag kan slappna av..

Jag tror att man kanske aldrig kan vänja sig vid tanken att sitt egna barn är någonstans där man själv inte har kontroll.
Men för oss föräldrar är det viktigt att få den där tiden då vi kan göra precis det vi vill.. sova länge, koka sig en kopp kaffe och sitta och titta på teve, utan några krav..

Det är också viktigt för våra barn.. det är deras framtid och dom kan bara växa och bli självständiga människor om vi släpper taget och ger dom chansen att få lära sig nya saker.

Vägen till att Maya ska sova på kortiset sin första natt är lång. Jag längtar dit. Även Maya. Ändå.. så kommer vi ta det i sakta mak, i lugn och ro.. för mig är trygghetens famn den ällra finaste.. Det är när tryggheten är förankrad i den djupaste jord. Det är då förändringen gör att vi utvecklas och är redo att ta nästa steg i livet..

Jag tar med mig en sak min morfar sa.. Han sa ungefär så här..
"Om du trivs med ett arbete från första stund, då kommer du trivas föralltid.. Om du trivs när du första gången kliver in i ett hus, då kommer du trivas att bo där.."

Så tänker jag ofta.. trivs jag med den människan jag möter, ja, då kommer jag förmodligen trivas en längre tid och kan på det sättet ge av mig själv..
Jag trivdes första gången jag besökte kortiset med Maya, och det viktigaste av allt.. Hon trivdes..

Ändå.. surrar oron, likt en ettrig fluga runt i själen.. förmörkar tanken, skapar ångest och man blir liksom så påmind om den livssituation man är i. Jag är i.

Samtidigt, min längtan ut till havet, fisket, naturen.. få sitta vid lägerelden en stilla oktoberdag, med de färgsprakande fyrverkeriet runt mig.. blicka in i horisonten.. ja, då vet jag.. det är något som jag måste få ha i mitt liv, det är något jag mår väldigt bra av..

Man ska göra sånt man mår bra av.

Att tänka. Jag måste kämpa. Klara mig själv. Klara livet, dag ut och dag in.. utan att ta hjälpen kan bli ödesdiger..
Det är starkt att ta hjälp. Att be om hjälp.

Sedan är det bara du själv som kan förändra och göra ditt liv, precis som du själv vill ha det.. Ingen annan.

Behärska det förflutna, för att behärska nuet.. då kan du behärska och påverka framtiden.. Tänk positivt och låt kärleken gå hand i hand med sorgen fram..

Livet är enkelt. Livet är frivilligt.. livet är underbart men så fantastiskt svårt..

Sovgott.. U.