Mat, lycka och en ask av sorg..

Japp, hjortronsylt med creme fraiche och varmrökt lax är gott. Mat är underbart. O jag älskar att laga mat, det är som att skapa.. att med sin själ forma smakerna till en symfoni av upplevelser.. från dofterna till de minsta nyanser av smak.. enkelhet från själen..
..som en tallrik gröt med en sked hjortronsylt och en liten skvätt grädde.. eller.. äggmackor, sittandes på min favorit ö ute i skärgården, med en rykande kopp Zoega.. då är livet som att hänga i en hängmatta av bomull..
..för att inte prata om, hur god snusen är efteråt.. Lägga in en prilla och luta sig mot en knotig tall och begrunda, förundras av den förtrollande värld vi lever i..
.. dit ondskan inte nått sin kalla hand..

Ändock, asså.. det är med mat kan ju oxå vara en källa till grubbel.. Maya är inne i en period då hon inte alls vill äta. Det skapar oro. Skönt för en styck pappas inre tankar när den här knapp operationen är klar och vi är igång med att kunna ge maten där igenom. Vägen dit känns lång.
Vet, att en dag står vi på toppen och blickar ut över den gudomliga skönheten igen.. Vägen kan vara kantig och grå. Branta stup, hala slippriga, taggiga och oändliga.. Varje steg vi tar. En liten bit mot ljuset vi kommer.
Kämpa. Positiv. Lycka i den stora sorgen. Låta droppar av gråt falla och bilda bäckar små.. forsar, stretar, meandrar sig fram.. obändlig kraft och med tiden skapar vi älvar.. Tårfyllda hav. Där horisonten påminner oss vad som var.

Jodå.. inte tusan sov hon mycket längre imorse.

Men imorgon, då jäklar, då ska vi sova tills vi vaknar..

Ticktackticktack.. älskar dig.. tills stjärnorna faller ner och universums klocka slutar slå.. som bergen höjd och havens djup.. min prinsessa..

Vila, gråt i min famn.. luta ditt huvud mot mitt bröst och känn hur hjärtat slår.. min trygghet, ömma ord.. respekt och förståelse.. känn tryggheten sluta sig runt ditt väsen och göm i din själ.. Pappa finns.. här och nu.. Då och sen.. o jag kommer alltid tillbaka till dig.. vart jag än lämnar dig.. så kommer jag alltid tillbaka..
för du, min pärla, skatt vid regnbågens slut, har gett mitt liv en mening.. du lär mig varje dag.. att glädje inte har med hur mycket pengar man har.. utan.. den som är nöjd är rik..

dom har kommit lite tätare ett tag. I några dagar. Vecka, kanske. Locket på asken av sorg har flugit upp, lika oväntat som alltid.. o mina tårar har runnit utmed kinderna. Ensamhetens gråt.
Sakta stänger jag locket och tänker..
Vart är jag idag? Hur såg mitt liv ut igår? Har jag lärt mig något på vägen? Vad kan jag göra annorlunda? Vad kan jag förbättra?

Lyckan är inte den vackra, sköna horisonten.. utan min väg dit.. så låt locket flyga av.. låt gråten komma.. och skratta eka.. leendet skina.. sömnen utebli, tröttheten vara.. Låt mig bara vara mig själv..

Sovgott.. U.