Superlim, funkar det???

Jag såg en ängel idag. Det liksom glimmrade av det ljusaste sken och mitt hjärta läkte..

Väckarklockan. Lockande säng. Trött pappa. Pigg unge. Så med alla krafter jag har, pallrar jag mig upp, och dagen börjar.

Sol. Blå himmel som luras. Det ser liksom varmare ut än vad det var. Men en pappa är inte så lättlurad. Har såklart med kläder så inte prinsessan fryser. Medans tröttheten sakta, sakta tynar bort, med hjälp av kel och mys i soffan. Alltid. Alltid. Hur försenade vi än är, så ser jag alltid till att vi har den där stunden av trygghet i soffan. I min famn. O det är kärlek som strömmar i kroppen. Det är en innerlighet och ett fantastiskt ögonblick..

Ändå.. Ansvar. Dag efter dag. Jag har mina åtagande, både här hemma och på mitt jobb. Så.. iväg.. ut i det förrädiska vädret.. där solen skiner men liksom inte värmer.. som höst.. o jag känner hur min längtan efter havet kommer allt närmre min själ..

Har verkligen fullt upp på mitt arbete. Det går i ett.. men jag är noga med att hinna med lunch och ta en och annan meditations stund mitt i allt.

Jag stortrivs med mitt jobb, men nu ska det bli skönt med lite ledighet snart igen..

För..

Uffe är trött. I själen. Nästan så det känns som jag ska gå sönder. En kram kanske håller ihop mig..

Nu.. mat!!! Hungrig som en varg.. o jag önskar er alla en fin kväll..

U.