Nr 4.. Lite underbarare.. lite jobbigare..

Kärlekens stjälk virar, klänger, spirar runt livet.. Gjuten in i grunden, i själen rotat, innerligheten till det eviga..
..Sommarens sötma smakar gott, men ännu godare är ju jordgubbstårta..

Vet ni, imorse..
Nja.. jag kan börja från igår kväll. För fast jag var trött in i varje nerv kunde jag absolut inte alls somna. Hemskt är det. Att ligga och vrida och vända på sig. Lakanen blir varma och tankarna far hit och dit. Skapar oro.
Sista gången jag kollade in klockan i köket, tog ett glas mjölk, så var den 01.45.. då kryper liksom paniken intill..
Men, sömnen kom. Såklart.
Vaknade av att Maya var ledsen, och min trötthet var helt otrolig, nästan maktlös att gå upp, försökte mysa ihop oss och sova vidare.. Icke sa Maya.. Upp, pappa, upp.. solen strålar och jag är pigg.. Hrmmff.. tänkte jag..
Bar upp ungen till soffan, knäppte på teven, och tittade ut.. Fick en märklig känsla.. för jag har många många gånger gått upp i arla morgontimma och jag tyckte liksom inte att det såg ut som det skulle vara klockan sju som min väckarklocka hade visat.. o när teven gick igång var det inte barnprogram utan nyheter.. Hmm.. på barnkanalen..
Slog en blick ut på köksklockan.. 04.40.. men va f.n..
Hahaha.. väckarklockan kivades.. jag hade ställt den på fel kant, liksom..
Åhh.. Maya, sa jag.. o hon tittade nyfiket..
Vi kan inte gå upp så här tidigt, sa jag.. men hon nickade ivrigt..
Näää.. sa jag, och tog kommandot.. Det är ju sååå tidigt att till och med barnprogrammen sover fortfarande, sa jag.. Då log hon pilimariskt..
In i sängen.. täckets varma dun.. du och jag.. vyssja.. smekte kinden.. o jo, tack o lov.. vi somnade om..
O vaknade, nästan rekordsent.. Underbara semester.. :)

Leendet, en ängels, alltid glad och lycklig.. stänger asken av sorg i mitt hjärta..

Ändå kom tårarna ikväll..  Hade inte en chans att hejda dom, locket for upp av stormen som kom, oövervinnlig i stunden, sänkte mig.. Tröttheten.. hopplösheten.. Att alltid finnas.. där för min dotter.. ensamheten i allt.. sorgen över hennes handikapp.. maktlösheten.. Längtan att få prata med henne på ett sätt som alla andra barn.. tanken om framtiden..
Det är törnen på stjälken av kärlek..
Jag ser orden som ett töcken, en dimma, tårfyllda ögon.. men känner ändå en lycka att finnas.. att jag kommit så långt jag gjort och en stolthet att jag klarat allt med min lilla tjej så här långt.. O självklart.. kommer vi fixa det här, eller hur?

Semester :).. Alla som har barn vet att det inte riktigt är semester att ha en liten fyra åring hängandes runt benen hela tiden.. O alla som har barn med särskilda behov VET att det är ÄNNU mer jobb.. Idag har jag bara som ett exempel.. Satt in ungen i bilen och lastat in rullstolen åtta gånger.. Ja, jag vet, det låter ju inte så jobbigt.. men dag ut och dag in.. o man njuter av allra högsta grad om det är någon annan som någon gång gör det ist.. Bara en gång få slippa..
O så lilla Maya då.. som älskar att baka.. få röra i lite vatten, havregryn och mjöl.. hon kan inte ta skeden själv, den får jag hjälpa till att sätta i handen, och hon kan tappa den en sisådär 20 gånger på kort stund.. o blir ilsk som ett bi när jag inte direkt hjälper till..
Samtidigt som man ska sköta hemmet.. laga mat.. diska.. tvätta.. dammsuga.. o fixa..
Mata.. frukost, mellis, lunch, mellis, middag och kvällsmat.. Äsch.. jag orkar inte ens skriva om det..

Hahaha.. sicken lycka att bjuda farmor på hemlagad tårta.. Den gjorde vi mitt i allt annat, imorse..
Men, ännu godare att få äta den själv.. tårta och cocacola o så världens bästa farmor..

Pappa tog chansen när farmor var här och åka och jobba lite (men fyyy, Uffe jobba på semestern :).. Hjälper ju då och då en och annan tant med deras fönster.. och idag var jag hos en dam som jag putsat hos i över tio år.. Jag är alldeles för snäll..
När jag kom hem hade Maya och farmor duschat och satt på vår vackra underbara balkong och kelade..

Sedan gjorde vi stan.. köpte skor till Maya, vilken LYCKA.. Hon är ju tjej och det där med tjejer och skor går över mitt förstånd..
Glass på bästa http://halsofreak.se/hem.aspx,  sitta i en vacker park, med solen som vän.. mmm.. då jagas alla demoner på flykt..

Nu sover min prinsessa.. Imorgonbitti är vi där igen.. morgonkel i soffan och har en hel lång magisk dag framför oss..

Att visa känslor. Att våga. Vara glad och lycklig, men ändå låta gråten få plats.. det är mod.. o jag kan inget förändra förutom det jag själv kan..

Sovgott.. U.