Hmm.. Jag har semester, men är sååå trött.. Det är ju inte det enklaste och mest rogivande att ha hand om en liten fröken krabat på fyra år som jagar på pappa hela tiden.. :)
Tog det lugnt och skönt imorse, lät tiden bara vara..livet nära inpå, med kärleken och ömhet på stigen där vi går..
Åkte till en loppis och kikade lite, men den var knappast handikappanpassad, trösklar och trappor är inte en rullstols bästa vän..
Maya bestämde lunchen idag.. Köttbullar, potatis och gräddsås.. jajamen sa jag, men skickade en tanke till Hälsofreak där man slipper laga maten själv :)..
Jag, däremot, stekte kycklingfilé och gjorde en sallad.. o så åt vi.. mumsade och titta på "Alla vi barn i Bullerbyn"..
Gott!!
En fika på ett av stadens små mysiga fik, med syrran och hennes barn.. Ja, då är lyckan total..
O sen, gott folk, kom jag på att Mayas mediciner sinar hemma i skåpet, så en styck liten djävul i en röd Volvo körde gator fram, i hetsig trafik med en ganska butter liten donna bredvid.. Upp till sjukhuset, där man knappt känner igen sig längre.. Parkera, alldeles för jäkligt fel, men ändå ganska nära o så ut med rullstol och in på apoteket, med en ganska mycket gladare donna..
"P g a många sjuka i personalstyrkan tar vi bara emot akuta recept"
Då osade det svordomar så hela hjärnan skaka på mig.. En snabb koll i minneskontoret sa mig att det måste finnas medicin kvar till och med onsdag.. Hmm... så, det blev apoteket som bara ligger några stenkast ifrån mig.. där har dom aldrig Mayas medicin hemma, men det går ju o beställa.. Torsdag, torsdag torsdag, Uffe..är det dags att hämta!!
Hemma. Dags att laga mat.. igen.. o mata, äta själv och kolla på film.. softa ner dagen.. o självklart, måste Lisa vara med..överallt..
John Blund kom förbi tidigt, så imorgonbitti kanske man får trilla ur sängen skapligt.. Tror det är dags även för mig att kasta in handduken för idag.
Imorgon ska jag träffa dietisten och sjuksköterska och samtala om Mayas peg operation.. o medans jag är där kommer världens bästa Anja.. vår första avlösare och nuförtiden fina vän och tar hand om Maya någon timme..
Vilken tur, Maya att vi mött så många underbara människor på vår väg.. som ger av sitt hjärta och tålamod.. som hjälper oss.. fast, du och jag, sicket team vi är.. Maya&Jag.. :)
Sovgott.. U.
1 kommentar:
Fasters leende ser mer ansträngt ut än det var... Hatar kameror - det är allt. Alltid lycklig när jag får träffa er!
Skicka en kommentar