Här och nu..

Maya o jag.. ute på fisketur vid stadens vackra å..

Men.. det här med framkomligheten måste jag ta tag i.. Det är ju för jävligt att man inte ska kunna ta sig fram till vackra platser bara för att man rullar fram..

Men filuren.. min vackra lilla fröken..har en pappa som inte ger sig.. Jag bar både rullstol och Maya..för att komma fram.. så även hon får sitta under den grönskande sommaren..

O skrattade gjorde hon.. när mörten kom sprattlande.. o log, så ögonen glittrade när pappa nämnde att vi skulle gå och äta glass.. Underbara dag.. Magiska sommartid..

För det nappade ju inte hela tiden.. o lite trist blev det allt.. just då.. o glass funkar alltid för att lätta upp humöret..

.. Tiden.. vart är den? Vad är den? Här och nu.. Inte då.. Inte sen.. utan precis nu.. i stunden.. Minnena har vi kvar.. De av skärsåren i själen..då kroppen trasades sönder och längtan och kärleken var förpackad i en påse..
Men.. Nu.. när barnets skratt klingar ekande över en tyst stilla vattenspegel och regnet sakta droppar..
Då tårarna är av lycka.. och iväg, sjas onda demon, länge sedan gråten var av taggtråd..

En stolt liten fiskartjej.. som absolut ville att vi skulle äta upp alla små fiskar..

Pappa tyckte det var bättre att frysa in de små liven och använda dom när det är dags att meta storabborre..
Så fröken bagare fick fixa efterrätten..

En dag i livet.. en att gömma i själen.. som minnet av det som är här och nu..

U.