Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

söndag 27 maj 2012

?..opublicerat..eller?

Imorse hade vi det extra mysigt, fröken filur och jag.. tog hand om tiden som är..visade all ömhet och kärlek som brinner i själen..

Jag älskar tills den dagen stjärnorna faller ner..

Kan inte skriva om det som skedde igår. Det finns där, men av en mängd olika anledningar kan jag inte skriva om det. I framtiden kommer det ändå komma fram.

Vet ni, idag när jag hämtat Maya från förskolan så åkte vi ner på stan och flanera bland Linköpings gator och torg. Köpte oss en smoothie och gick och satt oss i S:t Lars parken och åt, skrattade, myste och njöt av våran tid. Maya var trött men som vanligt glad. O vem är inte ganska trött och ovan vid denna underbara sommar värme??

Ömheten växer som den sötaste frukt på den planta av kärlek vi sått.. Ljuvlighet är dess smak..

En ny fiskare har idag fötts. Maya fick sin allra första fisk. En vacker sarv. Vi köpte bete till kroken och så var vi på affären och köpte picknickmat till våra magar sen åkte vi ner till staden å.
Maya har, som ni vet, en mycket grav cp-skada och att hålla i ett metspö är mer eller mindre omöjligt för Maya.. men jag har ju ett par händer!! o med fantasi och hjälp går det.. allt går.. o så plötsligt dök flötet och med gemensamma krafter drog vi upp fisken.. Oj, oj oj.. sicken lycka.. Hon VILLE inte åka hem.. Fiska är bäst.. :)

Men.. så åkte vi ju hem då.. ändå tillslut..

Vanliga rutiner. Dagliga. kvälliga. o vi har haft dom alldeles för länge.. så ikväll.. till fröken filurs förtjusning bröt vi lite på det dagliga..
Pappa tog in dator till sängen, bäddade det mysigaste jag kunde.. ( o det är jag ganska duktig på :).. O så såg vi film i sängen.. Dunderklumpen..

Sömnen kom. Sjön suger. Värmen tröttar. O glädjen, leendet på läpparna när hon somnar..

Man måste ibland gå vilse för att hitta det man söker.. Lyckan är inte målet.. det är inte horisonten som är lycka.. utan vägen till den.. o horisonten ligger alltid ett steg längre fram.. så lyckan är alltså vägen dit.. o den är underbart lång..

Livets ok på mina axlar. Rätar på ryggen och bär det med stolthet..

Nu.. en del pyssel i lägenheten.. Soft musik och bara vara mig.. fast det är jag ju nästan jämt.. eller?

Sovgott.. U.

Inga kommentarer: