Måndagsgråt..

Under en lång tid har jag haft avlösning på måndagar. Det är liksom så, och likadant ikväll. Mia, en av de allra bästa avlösarna vi har och haft kom hit klockan 17, och då hade jag planerat och åka och fiska några timmar med min son.. O yes, vi åkte, men, men, men.. Maya blev sådär helt hysteriskt ledsen när vi åkte.
Lika glad som hon nästan alltid är, lika ledsen kan hon bli..o då blir hon verkligen ledsen, o liksom "fastnar" i det.. Det var hemskt, hemskt att stänga dörren och lämna henne på det viset..
Det har varit så här några gånger nu, just när Mia kommer..

Jag litar till fullo på Mia, och har gjort sen första gångerna hon arbetade med Maya, hon har tålamod, är duktig och väldigt fantasifull, samtidigt som hon är enormt samarbetsvillig..
Mia har varit ute och rest och inte arbetat på några månader och det är sedan hon kom tillbaka som Maya har trilskats och testat hur långt hon kan gå med att trotsa och bli ledsen..
Idag, kära läsare var det nära att jag stannade hemma, men ändå tror jag på att ibland får man "börja om" från början.. Det kommer vara så här i perioder.. Maya testar.. O hon kan inte få vinna.. inte alltid..

Kvällen vid sjön blev inte som jag tänkt mig. Frustrerad och oro. Tankar om hur Lillan hade det. O jag och Alex kom på sniskan med varandra. Det blev ändå ok, man får göra det bästa av nuet.. o lämna en del tankar borta.. välkomna tanken, men säga.. du, tanke, kom tillbaka lite senare..just nu fiskar jag.. Just nu är jag här.. i skogen.. med korpen som knorpar och göken som tjoar..

Kom hem och prinsessan sov. Mia åkte och jag satte mig i soffan och ömt smekte den lilla lena kinden.. Hon snyftade fortfarande, i sömnen och hade knappt ätit något.. Då.. bestämde jag mig.. o hjärtat slog av kärlek.. Tog upp henne i min famn, pussa och viska att pappa är hemma.. Hon slog upp sina ögon och mötte min kärlek med ett leende.. Vi har kelat och hon har ätit välling, vi har legat och tittat på teve och vi har berättat sagor.. o nu, bara för en stund sedan somnade hon om igen.. det kommer vara en trött morgon imorgon.. en trött..men ändå.. en av tacksamhet..

O så undrar en, ni vet det där smset jag skrev om förra veckan.. där stod det så här.. ställt som en fråga..
Får verkligen Maya kvalitetstid av dig..med dig, Uffe?? Kan ni gissa vem smset kom ifrån??

Har även varit på möte på förskolan idag. Återigen sitta där själv och ta alla beslut. Lyssna och verkligen koncentrera sig på att allt kommer med, att det är Mayas bästa vi samtalar om. Se till att hon får det hon behöver.
Det blev ett bra möte, men det tar musten ur mig.

Jag blir förvånad själv, hur auktoritär jag kan bli. Hur jag tar över möten. Hur jag styr och hur jag med bestämdhet ifrågasätter.. samt hur jag kan få en grupp av människor att lyssna och skratta..

Jag som ju egentligen är väldigt blyg..

Stigen som leder runt skönheten, där skvattram ljuvligt doftar.. där kan jag stilla sitta och fundera, se och lyssna på tystnaden. Minnas allt som skett... Det är hit den leder.. det är hit kärlekens vingslag fört mig.. hit.. där jag är nu..

Med tårar trillandes på min kind.. ser jag in i horisonten med ett lyckligt leende.. o fast sorgen kan kännas som evigheten.. att vi är fjättrade av den ständiga oron, av frågan.. - Varför??? Varför just jag.. Varför just hon.. eller han.. vi?
Öppna själen och låt det vara så.. tillåt sorgen att gråta.. tårar av smärta.. tillåt lyckan le.. skratt av glädje.. för sorg och kärlek går hand i hand och en dag möts vi.. på vägen.. stigen runt skönheten..

Sovgott.. U.