Några måndagsord..

Bara för nån vecka sedan skrev jag om Mayas mamma. Nu har det kommit en fråga igen, om Mayas mamma.. O faktiskt.. Det finns att läsa om här på bloggen.. Läs inlägg från den 5 april.. "Ett svar" heter inlägget..

Somnade som en stock i soffan igår, frös lite, svettades lite och kände mig rent allmänt krasslig.. jaha, tänkte Lindahl.. så blir jag då äntligen sjuk..

Vaknade av att Maya gallskrek, ett sånt där skrik av skräck, rädsla.. ett skrik som gick likt kallt stål genom min kropp och själ..
tog upp henne i min famn, höll ömt om den lilla kroppen och hon tystnade direkt.. trygg kärlek.. O så bäddade jag ner henne bredvid mig och vi somnade om gott, Maya och jag..

Dagen. Hur bra som helst.

Hur kan den bli annat? När man vaknar av ett leende? När buset klingar och skrattet ekar.. När tiden står still och stunden i soffan, den med kel och välling.. Korta ögonblick att frysa..

Frysa. Brr.. lite kallt ute idag, men det finns ju kläder.. o täcken..
Ikväll svepte vi in oss i ett stort duntäcke och jag berättade sagor på balkongen.. I den gryende skymmningen, med solen som nästan orkade se oss.. Sagor om förtrollande skogar, stora troll och små möss.. Där liksom allt kan hända.. O ögonen tindrade.. leendet smittade.. o kvällen slutade som dagen började.. Kärlekens trygghet.. vaggar hos fram.. får våra hjärtan att blöda av salig innerlig lycka.. Den håller locket på asken av sorg stängd och min skatt vid regnbågens slut är mitt allt.

Hon. Min fina. Dotter.

Nu, kära läsare.. Undrar hur många ni är? Uffe ska tända sin vackra kandelaber och till stearinens sken sitta vid ritblocket, resten av denna kväll och troligtvis en stund in i natten..
Vem behöver sömn? Jag vet ju att jag kommer vakna, och mötas av den lycka livet gett mig.. oss.. vi.. du och jag..

Sovgott.. U.