Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

torsdag 1 december 2011

Tårar..

Skulle ju ha städat och fixat här hemma idag. Men, barn kan verkligen ändra ens planer.. Maya har nog ALDRIG varit så gnällig, trött, hungrig och helt hopplöst pappig som idag. Jag lovar, absolut inget funkade, vad jag än försökte med.. Det började i bilen på väg hem. Storgråt, o sååå ledsen. O då kommer hennes spasticitet som ett brev på posten. O det fortsatte hemma, inte ville hon sitta i sin stol och måla, eller klinka hennes lilla piano, inte nåt dög åt fröken.. Det är då jag verkligen önskade att jag var två.. En som tog hand om fröken och hade tid för lek och bus, smek och kel och en som lagade en god middag.. Hon hungrig, trött och en pappa som var i ungefär samma skick..
Jag gav upp.
- Nähä du lilla Maya, sa jag.. Nu ser vi på film du och jag och det blir en stor portion glass till middag. Då!! Kom leendet.. Tänk att få sitta med pappa, tända ljus och smaska glass en vanlig torsdag i livet.. Sedan försökte jag igen..
- Nu städar vi.. men, äsch.. inte tusan gick det.. Underläppen började darra bara jag sa "städa".. Men, ibland måste ta mig tusan ungarna lyssna lite, så det blev en kompromiss..

Det handlar väldigt mycket om hur Mayas kropp blir när hon är ledsen och gråter. Hon blir jättestel i hela kroppen och det gör ont i den då. O när hon blir så ledsen som hon varit idag, kommer hon liksom in i det och det kan vara, ta lång tid att får henne lugn igen. Man kan nästan säga att hon fastnar i gråten, otröstlig.. Då måste jag ha kraft och energi att finnas där. Bara kramas, gå omkring med henne nära, nära och låta handen smeka den lilla ryggen.

Men, man får inte vara fantasilös när man är ensamstående förälder. In med Maya på min stora säng, och busa.. Farmors lilla kråka och flyga helikopter.. Sedan, kurragömma.. Under täcket och jag går iväg och letar sedan efter henne och då passar jag självklart på att ta tag i det som är mest akut att fixa.. Lite disk, plocka iordning kläder.. o så in i sovrummet igen och hitta busfröt.. Det funkade i en kvart..

Alltså, 2 timmar av livet kan flyga fram, men de kan oxå krypa långsamt.. tillslut, slog klockan vällingtime.. Jag skulle nog kunna tidigare lägga nattningen idag, men det blir ju så fel imorgon då.. rutiner..rutiner..

Jaha, nu sover hon iaf, mätt och belåten. Jag har äntligen fått i mig lite käk.. Städa nu??? Nääää.. tror knappt det va..
Jag lägger mig!!! Läser en bok och fyller på själen med lite ork.. Kärlek och glädje finns så det blir över..

Sovgott.. U.

Inga kommentarer: