En torsdag, glad att den är över..

Självklart finns den där lilla rädda pojken inom mig fortfarande. Om jag inte vore medveten om det skulle jag nog inte kunna skriva om det.Om jag saknar det liv jag kunde fått?? Tanken har slagit mig, nångång, väldigt väldigt sällan.. Varför skulle jag lägga energi på att ångra något jag ändå inte kan ändra?? Det är mitt liv som format mig till den jag är idag. Jag har varit med om en verklighet som inte alla har, det har varit tragiskt och ett missbruk är i längden förödande.. men, jag har också haft enormt roligt!!! Oj, vad många historier jag skulle kunna berätta, och kanske gör en vacker dag i framtiden.. Att mitt liv gick snett skyller jag inte på någon annan än mig själv, sedan har jag nog en bestämd uppfattning att uppväxtmiljö och det som sker i tidig ungdom får vissa konsekvenser. Transaktionsanalys.. När barn lyfts upp till föräldern/ vuxnas ansvar, det är inte meningen att barn ska bära sina föräldrars problem och det är inte meningen att ett barn ska ta en vuxens ansvar.. Det skapar oordning..
Jag tror på trygghet. På ömhet. På ömsesidig respekt. På att bygga grunder som står stadigt i de värsta stormar. Om huset blåser omkull, står ändock grunden kvar och tryggheten består.

Hämtade en gnällig trött unge på dagis innan lunch, men vem skulle inte ha varit gnällig om man haft en pappa som kört upp en i tidig otta och tvingat i en välling innan klockan 6??
Det skär i hjärtat när hon blir så förtvivlat ledsen som hon blev när sköterskan kom och hämtade oss i väntrummet. Det behövdes bara en blick så var det kört. Oj, oj så hon grät.. Vår underbara resurs, Safie var med hela tiden på sjukhuset. Vilken fantastisk människa, med en enorm livserfarenhet och hjärtat fullt av kärlek och förstånd.
Allt har gått väldigt bra idag. Maya somnade och under två timmar genomgick hon ett antal prover, magnetröntgen och en undersökning av näsa och svalg. Vi avvaktar på resultaten.
Självklart var det en ledsen prinsessa som vaknade upp från narkosen, men pappa hade tänkt till lite :) och trollade fram det godaste Maya vet.. Guldnougat.. små små tuggor av det och vatten, så tog det bara några minuter så kom det där innerliga leendet igen.. Det som smälter..

Tröttheten slog mig nyss som en rak höger och höll nästan på att sänka mig totalt.. Funderar en del om det där med den lilla pojken, o inser nog att sanningen finns i början. Han kommer alltid finnas, men han har vuxit upp till en man, som klarar sig, i alla situationer och som lär sig av livet varje dag. Han ska syna varje ny pusselbit som kommer in i livets pussel så biten är en av de rätta från början. Det kommer säkerligen att smyga in någon bit då och då, som känns rätt, som är den biten som får en att förstå och inse vad livet är.. fy vad tråkigt det vore annars..att göra om misstag på misstag och aldrig förstå eller lära sig varför??

Nu ska jag stänga av denna maskin, knäppa av teven och låta tystnaden jaga iväg mina tankar..

Sovgott.. U.