Det kom en tanke till mig imorse. Den har nog funnits där ett tag, men börjar nu mogna där i tankeverkstaden.
Den handlar om hur vi själva skapar vårt liv, hur vi formar dagen vi lever i, det som kallas nu. Jag valde att skaffa barn, men jag valde inte att leva ensam. Det kom till mig, det var något som jag inte själv skapade.
Det är verkligen massor att göra, och vissa dagar kan jag känna en stress som nästintill blir omänsklig. Hemmet ska skötas, städas, diskas, laga mat, tvättas, vikas, räkningar ska betalas, mail besvaras, och mitt i allt detta ska man hinna med att vara pappa. Hur??
Det är ändock inte det som skapar den värsta stressen. Utan alla beslut som måste tas, själv.
Jag har ensamvårdnad över Maya och det är hos mig ansvaret ligger. Gör jag tillräckligt? Är jag tillräcklig? Orkar jag? Skulle jag gjort annorlunda? Göra annorlunda??
Om dessa tankar skulle få chansen att ta över mitt sinne, skulle det nog ganska snart braka ihop. Ramla som ett korthus för en svag vindpust.
Om jag skulle ha ett hem som glänste och var nystädat jämt. Ja, då skulle snart kärleken till livet vissna, för så mycket energi finns inte.
Vad är viktigt och vad kan vänta?
Samt ta till mig att jag inser problemen och njuta av att det faktiskt bara är jag som kan förändra det som är mitt liv.
En del människor har ett stressigt arbete. Några skapar sig mer att göra på sin vardag, man engagerar sig i olika föreningar och just skapar måsten i livet. Det är val man gör..
Livet är en balans gång på lina. Just nu vacklar jag. Det är en tung börda att bära och linan skakar, ändå vet jag att för att hålla sig kvar på linan, hålla balansen behöver jag blicka framåt, ha synen in i horisonten och inte se nedåt eller bakåt.
För den som kan behärska det förflutna, ser nuet med lycka och framtiden som en nyfiken dröm..
Plötsligt har lilla Maya bestämt sig för att klockan 06.10 är en bra tid att vakna på. Klok liten tjej!! För det är då vi måste gå upp för att hinna med morgonensbestyr utan att stressa :). Men, pappa är trött..väldigt trött.. har glömt hur sömn smakade.
Tanken mognar. Kanske var den inte mogen nog att präntas i ord, gjorde ett försök iaf.. Nu ska jag umgås med sonen en stund. Kvalitetstid med pilkastning.
Njut av livet och coola ner.. Stress är något som kan vara bra, men all stress som skadar går att utrota. Det är upp till dig att förändra, ingen annans uppgift..
Förresten, jag lyssnar på mina läsare och hoppas denna färg och text är lättare att läsa!!
Sovgott.. U.
8 kommentarer:
Jamen den här färgen var behagligare!
Så fint det är här i din blogg.
Blev mysigt och varmt här.
Färgerna passar Maya-flickans hårfärg ypperligt.
Hon HAR fina ögon din älskade och söta lilla dotter.
Det behöver inte vara nystädat och glänsa i vrårna därhemma hela tiden. Viktigare att ge kärlek vilket du verkligen verkar göra till dina barn och nu också din vän du mött.
God morgon Ville titta in och kolla hur ni har det Hur livet tar hand om er Det var ju ett tag sedan jag var här Att vara ensamansvarig, är tufft,när beslut skall fattas om och över barnen,när sömnen får stryka på foten,för det är så mycket annat,som tar och kräver tiden Så vill jag innan jag går Önska ER en GOD JUL och RIKTIGT GOTT NYTT ÅR
Som tar tusenfalt VÄL hand om er Kram
Sinnesrobönen! Glöm inte sinnesrobönen!
Du gör mer än tillräckligt.
Med den kärlek du har till dina barn är jag helt säker på att du fattar de bästa besluten för dem. Tror inte att de hade kunnat vara bättre om ni varit två.
Men fattar du de bästa besluten för dig själv? Finns det något sätt för dig att få mer sömn?
Sköt om dig!
Gagnskullu
Ja, nu var det mycket lättare att läsa. Tack!
Bloggen har alltid varit fin men den var mer "rofylld" nu och lättare att läsa. Och nu har jag röstat på Jon! Flera gånger:-)
Glöm inte att ta med "skalet" på lördag - vi ska ju göra ett fin,fint pepparkakshus, barnen och jag!
Du hinner inte hem till kusinaskul den mindres gymnastikuppvisning, va?
Kram syrran
Ja det där med ett städat hem är inte lika viktigt som att älska sina barn och visa att man gör det. Stanna i stunden och tänk att det är DET som är viktigt. Kramarna, ögonblicken, stillheten, gemenskapen.
Allt annat är faktiskt mindre viktigt.
Fast jag vet ju hur det kan gå om man stressar runt för mycket och tror att man ska klara allt.
Ingen är en mirakelmänniska, men man behöver vara nöjd med det lilla man kan åstadkomma.
Eller det är inte så lite, det är ju egentligen väldigt mycket.
Gud vilken rörig kommentar. Förlåt, kram på dej!
Skicka en kommentar