Mitt på dagen tankar..

Maya sover sin middagssömn.. Jag går omkring och pysslar och har nu en stund "för mig själv", kaffebryggaren puttrar och mitt hem är trivsamt..
Funderar en del på hur livet var innan Maya. Känner en del sorg i hjärtat och är väldigt känslig för närvarande, nära till gråt hela tiden..
Ändå känns livet som en gåva, hur Maya har lärt mig att leva.. Jag har en inre ro, en frid i själen, känner mig hel och lycklig. Gråt behöver inte nödvändighetsvis vara av ondo, eller vara ett tillstånd att känna rädsla för..
Brytningstider i livet. Sakta men säkert går vi mot en höst, och kanske är det så.. att jag förbereder mig, att jag separerar från sommarens glädje för att möta nåt nytt. Jag vet. Jag behöver träffa människor, jag behöver gå på mina möten, för att få tillbaka en del inspiration. Jag behöver lyssna till andra människors tankar, för att gå vidare i mina.. för att utvecklas..
Som med träning.. I början, dom där första veckorna, eller kanske månaden händer det massor med kroppen, muskler bildas, man känner sig starkare, konditionen blir bättre.. men så en dag, händer absolut ingenting.. Det är då man måste tänka.. "Aha, det är nu kroppen förbereder sig för ytterligare en förändring, den hinner inte riktigt med i svängarna.." o fortsätta träna, inte ge upp, utan obönhörligt fortsätta kämpa.. Ge sig själv nya utmaningar.. Som livet..
Så är det med vår själ, vi lär oss, vi stannar upp, vi inser.. o vissa perioder av livet står vi still.. för att våran själ förbereder nästa upplevelse..
Brytningspunkter. Sorgen som trallar ihop med glädjen i en evighet.. hand i hand med kärlek och hat..

Hur ska en känsla värderas? Hur mäter vi lycka? Vem är jag som säger hur andra ska leva, när jag inte riktigt vet vem jag själv är??
Jag lever mitt liv, jag gråter mina tårar och jag skrattar mitt skratt.. Lev och låt leva.. ett av mina motto..

Nu har kaffet puttrat färdigt. Mina tårar slutat rinna.. Maya rör sig oroväckande mycket.. Undrar, om jag får dricka den där koppen kaffet.. för mig själv.. eller slår hon upp sina ljusblå vackra ögon och ser på mig.. och dagen fortsätter.. tick tack tick tack.. vilken fröjd ändå.. att ha levt det liv jag gjort.. annars hade jag inte varit jag.. U.