Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

söndag 18 juli 2010

Ödet..

.. Det är nornorna som väver ödets tråd, den jag varje dag balanserar på. Mina ögon ser, händer känner och hjärnan tar besluten.. Själens befriande vingar tar mig runt i nästet av liv..
Det praktiska i livet kan jag styra, men, ödet vet jag inte mycket om..
Brukar då och då ta en annan väg hem, det blir så trist att alltid göra samma sak, gå i samma bana vareviga dag.. o kanske, kanske är det ödet jag möter, när jag traskar där på okända stigar..

Nerför trappor, med unge under armen, in i källaren genom densamma, ut på baksidans parkering. In i bil, spänna fast unge och iväg.. Dag efter dag.. gång efter gång.. Ska ta den andra vägen ut, imorgon, den som blir lite längre.. Vem vet.. Möjligen sker det nåt nytt i våra liv.. ett möte runt hörnet, där jag nästan aldrig går..
Ett leende som gnistrar.. ögon som glittrar.. Urd, Verdandi och Skuld.. de tre nornorna fortsätter spinna sin tråd av liv.. o jag är en del av det..

Smög upp från sängen, försiktigt på tå tassade jag ut i hallen, då! Kör jag tån rakt in i Mayas pony (gåstolen).. Aj, aj, aj.. Vad gör den där? Den är ju på dagis!! Ska inte stå i min hall klockan 7 en söndagsmorgon.. Känner hur smärtan ilar genom kroppen och undrar, hur tusan kan en så liten tå göra så förbaskat ont i min stora kropp?
Hoppandes, småsvärandes hoppar jag på ett ben o kastar mig i soffan, biter mig i läppen för att inte skrika ut ett avgrundsvrål o väcka grannskapet och Maya.. Drar filten över mig och blundar, njuter ändock av stillheten, och somnar gott..

"Ganska tidigt imorse vaknade jag till, av att pappa försökte smyga ur sovrummet utan att väcka mig.. hihi.. o så hör jag hur det rasslar till ute i hallen och hur pappa säger massa dumma saker..
Bäst att låta han vara en stund, tänkte jag.. så jag vände mig om och somnade om.. Har ju liksom semester från dagis och vem vill inte gosa i pappas stora säng, med nytvättade lakan.. O om han är så knasig o vill ligga därute i soffan kan ju han göra det..
Farsan väckte mig vid halv 9.. Hmmm.. men det var kuligt.. vi låg i sängen och låtsades att vi tältade.. och lyssnade på fiskmåsarnas skrik där ute.. Pappa sa nåt om att han ibland önska sig ett hagelgevär, för dom där måsarna brukar visst väcka honom ganska tidigt om mornarna.. men, tänkte jag, lyssna inte på dom då.. knasboll.."


Det är nuet, idag som livet levs. Men i fredags gläntade jag på en av framtidens dörrar.. kikade nyfiket in i framtiden och såg att även där lyser solen..
Jag får inte glömma vem jag är och varifrån jag kommer.. Det förflutna har varit, och jag behärskar mina skuggor, jag njuter av livet och känner hur framtiden ligger i min hand.. Lyckan kommer lyckan går.. om man älskar stunden lyckan man får..

"Jodå.. Pappa har varit på ett sånt där strålande bushumör idag.. vänt mig upponer och gungat mig på benen, köpt glass.. men där är det lite mutvarning, eller hur?? När jag skulle sova middag, blev han lite lite trött på mig, tror jag.. men jag ville verkligen inte sova.. fast jag ska erkänna för er, pappa hade nog rätt.. Jag var så trött så jag inte visste ut eller in.. så, jag tyckte det var urmysigt att lägga mig i pappas famn ikväll och få min välling och han hade verkligen lyckats med det där att värma vällingen perfekt.. mmm.. gott.. o så somna på pappas bröst.. Thats life.. :)"


En siluett.. en befriad själ..

Maya sover och jag sitter här.. I soffans ensamhet.. med en dator i knät och teven på..
Ska stänga av, dator, mobil och teve.. senare.. för att finna ro.. för dessa påverkar min
sinnesstämning mot omvärlden och mitt egna behov av stillhet..

Sovgott.. U..

3 kommentarer:

Anonym sa...

hoppas ni får en underbar semestertid, massor av glass, bus och dagar fulla av skratt!

kram...

Hannas pappa sa...

Finstämt...
Min syster tyckte att jag skulle ta del av dina (era???) betraktelser och det kändes direkt att den här pappan vet vad livet handlar om, vad livet går ut på. Känns underbart att veta.
Själv skriver jag om livet efter vår sjuåriga dotters bortgång...Många liknande tankar.
Kram
Hannas pappa, Niklas

Anonym sa...

Att se dig skriva om Mayas tankar om sin far är fantastiskt :) !