Hat..??

När jag hämtade Maya idag, satt hon och Safie i skuggan och gungade, jag stannade på håll och såg på dem.. Safie lutar sitt huvud mot Mayas och hon möter hennes kind.. Det är som två själar mötts, de där två, magiskt att se hur trygg Maya är i hennes famn.. Det värmer..
När hon får se mig, finner hon inga gränser för sin glädje, och sprattlar med hela kroppen..
-Pappa, pappa..
Tog ungen:) under armen och sulkyn i den andra, när jag öppnade grinden så stod det en liten pojke där bredvid..
-Varför ska Maya åka hem nu? Frågade han nyfiket.. Jag stannade och svarade:
-För att Maya slutar nu..
-Var bor Ni?
-Vi bor i Linköping..
-Vilken gata?
-Hmm.. Götgatan..
-Bor Mayas mamma där också??
-Nej, det gör hon inte, svarade jag, lika fundersam varje gång ett barn frågar om hennes mamma..
-Var bor hon då?
-Hon bor också i Linköping, men på ett annat ställe..
-Varför? Innan jag hann svara sa den där lilla nyfikna pojken..
-För att ni hatar varandra..
Jag blev helt ställd, men böjde mig ner och sa till honom..
-Nej, vi hatar inte varandra..

När jag satte mig i bilen, stod han fortfarande och såg på mig, jag vinkade till honom och stängde dörren..

På vägen hem, kände jag vemod i mig, jag vet verkligen inte vart Mayas mamma bor. Vad hon gör. Hur hon mår. Vad ska jag säga till dom som frågar, barnen, vad ska jag säga till Maya den dagen hon frågar och vill veta vart hennes mamma bor?
Vart fick pojken det ifrån, att vi hatar varandra? Det är ju inte dagispersonalen som säger så.. eller hur?
Det är sorgligt.. och gör mig ledsen.. att människan inte kan hålla sams, att de säger sånt inför barnen. Vad skapar det?

Jag är stolt att jag fixar det här. Att jag lyckats med att ge Maya all den kärlek och ömhet hon är värd..
Som vanligt somnade hon i min famn, men ikväll var det lite si o så med att vilja somna. Till sist, efter flera blinka lilla, några imsar, en o annan ekorre och nu i ro.. somna hon och jag bar in henne i sängen. Försiktigt la jag henne och då, slog hon upp sina blå:), jag pussade henne på kinden och sa till henne..
-Du ska sova nu, pappas skrutt.. lilla lull..
Gick ut ur sovrummet och började fixa med mina bestyr, ringde ett par samtal, och ifrån sovrummet var det tyst.. Plötsligt, efter säkert en halvtimme hör jag Mayas klingande skratt, då ligger hon på sängen och gapskrattar åt något.. Har alltså hela tiden legat därinne, själv och bara filosoferat, den lilla prinsessan..
Jag la mig hos henne, och hon var på ett strålande humör. Det var liksom ingen idé att ens försöka söva henne igen, så jag gick omkring här, o sjöng, fixade, och då och då kollade jag in i sovrummet och varje gång, glittrade hennes skratt lika gott..
Klockan nio, hämtade jag henne, la mig på soffan och satte på musik.. Metallica!! Då, gott folk, somnar hon.. till tunga hårdrocksriff och smattrande trummor.. Thats my kind of girl :)..´

Ändock, ekar pojkens ord i mitt huvud..
-För att ni hatar varandra.. Hur har han det just nu? Är det någon pappa eller mamma, som sjunger för honom och smeker ömt hans kind, när han ska somna..

Så, ta hand om varandra.. låt godhet gå före stolthet.. U..