Gråt..

Det behövs inte så mycket ibland.. har gått och känt att den är på väg några dagar.
Gråten. Den oundvikliga. Jag har faktiskt varit lite förvånad att den inte kommit tidigare, men igår förstod jag att mina känslor låg utanför, igen.. att de inte riktigt gick att kontrollera..
Såg ett tv-program, som var lite sorgligt och då kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken..

Ikväll kom de med full kraft, skapade av trötthet och av minnen, av sorg och av maktlöshet att det är som det är.. Att livet förändrats, och att det förändrades så fort..

Har haft tvättstugan idag, Annamaria var här medans jag sprang upp o ner.. o när hon åkte, kom min mamma och löste av, för jag kan inte hålla på att bära med Maya ner dit, och jag kan inte lämna den lilla själv i lägenheten.. ( Om några veckor har jag en tvättmaskin i lägenheten).. Då när mamma kom, och hade kusin Matilda med sig, blev Maya helt makalöst glad.. o jag bröt ihop, totalt..

Gick hemifrån.. tog bilen och körde, till ett av mina ställen, där satt jag länge och grät, tyckte synd om mig själv.. tillät mig att vara ledsen, tårarna är det onda som måste komma ut..

Mår mycket bättre nu.. mamma och Matilda var här en stund, vi satt och pratade och Maya njöt av att få vara uppe så sent. Så, åkte dom och Maya, som var väldigt trött, blev ledsen när farmor och bästa kusinen åkte.. men det gick snart över..
Vi satt här sen, hon och jag, myste ihop oss i soffan, hon klappade min kind, och undrade vad det var med mig.. Hon förstod att jag var ledsen, och hennes sätt mot mig fick mig att le, hon lockade fram skrattet, kärleken vinner.. Som solens värmande strålar torkar bort regnet..
Har jag berättat? Att hon säger pa-pa, pa-pa.. Åh.. nu börjar jag gråta igen..

Hur kan någon inte vilja vara med om det här?? Barnen som ger en så många känslostormar, lycka och sorg.. glädje och ett o annat grått hårstrå.. (dom blir fler o fler, o alex kommentar.. -f-n vad häftigt med en pappa med grått långt hår:)..
Fast det är jobbigt och sliter på kropp och själ, vill jag inte missta detta för en sekund.. för det Maya ger mig, så mycket som hon lärt mig om livet.. Det är värt allt.. Att inse, hur själen fylls av känslor, av kärlek och ömhet.. skapar en ödmjukhet inför dagen och framtiden..

Som en porlande bäck.. vattnet som ovillkorligt obändigt tar sig fram, glittrar, lockar, pockar.. Gråten, den kommer.. ångesten och oron likaså.. kommer och går.. men kärleken den består..

Nu ligger hon här brevid mig i soffan, på bordet fladdrar stearinljusen och kastar sina skuggor på mina väggar, den ensamheten som fanns i min själ för några timmar sedan är borta..
Min fina prinsessa, jag sträcker ut min hand och smeker försiktigt den lena kinden.. och hon ler, till och med i sömnen ler hon, solstrålen..
Jag tänker vara stolt, jag tänker skriva.. F-n vad bra jag är, att jag klarar det här. Att jag gett min dotter så mycket tid och skötsel, att jag klarat av mitt löfte, att skapa en trygghetens grund..

Jag har skrivkramp, jag har skaparkramp.. jag vill, men jag kan inte.. får inte hur mig det jag har inom mig.. Känns som jag står still.. :)

Sovgott.. U..