Söndagstankar..

Så, nu ligger Maya i min säng och sover gott. Jag har varit barnledig:), men vet ni, jag känner mig tröttare än någonsin.. hahaha.. lustigt..
Har så svårt att koppla av när jag väl blir barnledig. Inte på det viset att jag går omkring och tänker på hur Maya har det, utan det finns bara där, vanans makt..
Tror jag måste börja praktisera "ställtid",  det var en sisådär 10 år sedan boken "Tio tankar om tid"
kom ut av den alldeles förnämliga författarinnan och fysikern Bodil Jönsson, hon är även professor i rehabiliteringsteknik (wow!).. I "Tio tankar om tid" kan man läsa om just ställtid.
Som handlar om att ställa om sig från det ena till det andra och att människan har olika behov av ställtid i det lilla och i det stora.. Jag har skrivit om det flera gånger här på bloggen.. Nästa gång jag blir barnledig, ska jag börja förbereda mig redan några dagar innan, så kroppen och själen redan från start kan njuta av min egen tid..

Däremot har jag ingen aning om när jag är barnledig igen, det skapar ingen harmoni varken för mig eller Maya.. Jag har varit i kontakt med LSS och det finns en dialog om kortis och det finns en familj som kan och verkligen vill ha Maya som sin stöddotter:)..
Det är Safie och hennes familj, men nu går ju Safie med hela armen i gips och vi har ingen aning om när hon klarar av att ha Maya, eller när hon börjar på jobba på dagis igen..
Maya och jag behöver kontinutet för att detta ska bli hållbart. Precis som de dagliga rutinerna är viktiga är även rutinerna i livet stora hjul.. dagar blir veckor och veckor månader.. år efter år..

Jag känner ett behov av att ladda min själ med positiv energi, för att oförtrutet fortsätta mitt liv och kunna dela med mig av all den kärlek som bor i hjärtat.
Ändå, känner jag doften av ömhet och förståelse i min närhet. Det finns en magisk känsla av att det jag gör med mitt liv betyder något, inte bara för mig och mina barn utan även för många andra.. Det är som att min kamp mot det som gjort så ont i min själ genom åren nu börjar ge hopp och förståelse. Såren har läkt och nu skapar erfarenheten nytt liv..

Jag var vid Vätterns strand igår, tog premiärdoppet, det var jäkligt kallt, men också så uppfriskande..

Det är bland annat här, jag söker energi, där jag finner ro i  min själ.. Hade inte mitt fiskespö med mig, men snart, om några veckor är det dags att sitta på min favoritsten och spana ut över den blanka vattenytan efter harrens vak, och stå där, mitt i den fagra naturen och se solen gå ner.. för att sedan vandra hem genom bokskog, med doftande ramslök och fåglars sång i sinnet och få själen fylld av det, känna att det här, är större än mig och det här kan jag inte förändra..

Motgångar gör en stark, men det är inte i själva motgången som styrkan kommer, det gör den långt efteråt.. Så, om du känner att din styrka inte orkar med, att din kraft tryter och att motgången blir en tung börda att bära.. Be då en vän att lyssna på dina ord.. En riktig vän, en sann sådan finns alltid för en, och främst när man verkligen behöver det..

Att ge av sin tid och av ens erfarenhet är det finaste vi kan ge bort.. För jag kan bara behålla det jag lärt mig genom att ge det till er..

Äntligen, har jag funnit modet att förändra det jag själv kan styra, mitt liv och min tid på denna jord..

En ny vecka med nya beslut och massor göromål är här.. Jag ser framemot den.. med nyfiken lust..

sovgott..