Vimsigt med stort M..

När jag gick och la mig igår kväll såg jag fram emot en skön sovmorgon.. En morgon med sömn och kravlöst gå upp och ta en kopp kaffe i lugn och ro..
Vaknar av att mobilen ringer, jag är så så trött. Ni vet, sådär så man knappt tror man sovit nåt, och att den där ringsignalen endast existerar i drömmen. Men, så inser jag, att jag måste upp och svara. Jag kan inte bara ligga kvar där i värmen under det sköna täcket och fly in i drömsömn..
Vimsigt irrar jag upp, mobilen har slutat ringa och jag undrar vart den är.. Nu har en viss oro infunnit sig i kroppen, vad är det som har hänt? Är Maya sjuk? Har det hänt min mamma nåt? Klockan är 06.15, och samtalet jag väcktes av var från min son..
Jag ringer upp honom och undrar;
-Vad?? Du vet ju att jag är barnledig idag, varför ringer du??
-Vi ska ut och fiska, pappa.. jag kommer snart upp och hämtar mina fiskesaker..
-Ok, men varför gjorde du det inte igår, undrar jag.. men inser ändå att det kvittar just nu..
-Jag hade annat för mig, svarar han, den store drummeln:)..

Lägger på luren och i ren ilska tar jag mig en snus. Men, en röst säger till mig.. "Uffe, du har en son som med sin kompis åker och fiskar en söndag, han håller sig nykter på lördagen för att orka komma iväg till havet för att fånga gammelgäddan.." Då kände jag en viss stolthet i mig och ilskan la sig..

Gick och la mig igen, när Alex varit här. Men, inte fasiken kunde jag somna om.. Medan jag drack mitt morgonkaffe, blev dagens bestyr bestämda.. En god fin vän behövde skjuts och jag sa..
-Självklart, jag skjutsar..

Maya satt i soffan hos syrran när jag kom och hämtade henne. När hon fick se mig, var det liksom som hon inte trodde det var sant.. Hennes ögon glänste av lycka..
Syrran bjöd mig på en delikat måltid, som det endast fanns en sak att klaga på, det var alldeles för lite:).
Medans jag åt och drack en kopp kaffe, studsade Matilda på studsmattan. Maya tittar förundrat på, och ler med hela kroppen. Så syrran hoppade upp och studsade med Maya, och det var KUL!! Oj, oj..

Det blir en ansträngning både för mig och Maya när vi är ifrån varandra. På helt olika sätt.. Så när vi kom hem, lagade vi till lite mat, åt och la oss i sängen och småpratade om det vi varit med om under helgen.
Sen myste vi upp oss i soffan, med välling och snuttefilt.. och med huvudet lutat tryggt mot mitt bröst somnade hon gott.
Nu ligger hon i min säng, jag har tänkt mig en film och relaxa i soffan ikväll.. Så..
En tidig morgon blev en trevlig förmiddag med djupa samtal med en vän, jag fick en stund för mig själv i bilen på vägen hemåt och kvällen blev en mysig sådan med min underbara dotter.. Vem vet, kanske hade inte dagen blivit som den blev om han inte hade ringt imorse, så tack Alex.. Positivt tänkande.. Se ljust på livet, på det som sker under din dag..

U.