Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

torsdag 29 april 2010

Nattligt äventyr..

Inatt höll Maya mig vaken.
Satt uppe ganska länge innan jag la mig i sängen och precis när jag föll in i min skönhetssömn så hörde jag hur hon snyftade till.. Hon var ledsen, så där nästintill otröstlig när jag kom in till henne och bar upp henne i min famn. Då går vi vår nattrunda i lägenheten, öppnar balkongdörren och kollar om kråkorna sover, pratar med jesusbilden som hänger i mitt sovrum, smyger in i köket och tar oss några klunkar vatten och inatt smög vi upp Alex dörr och kikade in på honom.. Vid det laget var hon glad igen, den förmodliga mardrömmen var glömd och lyckan liksom total. Det var så spännande att titta in i Alex rum, ett nattligt äventyr med pappa..
Bäddade ner henne brevid mig och la mig och läste, hon låg där och med stora kloka ögon betraktade hon mitt läsande tills John Blund kom och ögonlocken blev alltför tunga att hålla uppe..

Hon vaknade ett antal gånger till under natten, men var då inte ledsen, så jag fortsatte försöka sova men det är inte så enkelt med två små fötter som sparkar en i ryggen:)..

Det har varit en "jobbig" dag idag..
En pojke stod och slog med en pinne på ett av skolhusen när jag gick förbi honom. Jag hade varit i affären och inhandlat en del att äta på min rast..
-Hej, sa jag till honom och fortsatte mot lärarrummet.. Efter några steg kände jag hur nåt var fel, så jag vände mig mot honom igen och frågade;
-Du, hur är det med dig?
Han såg på mig med tårarna rinnandes över kinderna. Det blev inget lärarrum för mig, jag intog min banan och keso sittandes på en trapp och lyssnade på denna pojkes berättelse..
Det är precis detta jag med mitt arbete strävar efter, att få ett förtroende och att barnen ska kunna komma till mig och berätta om deras problem. Oftast är det ganska hanrmlösa konflikter som snart går att lösa med korta samtal med inblandade barn.
Berättelsen jag fick höra idag var mer komplicerad.
Vi vuxna måste ta vårat ansvar och lyssna på barnen och hjälpa dem i livet. Vi är deras trygghet, låt oss inte missbruka detta..

Mina tankar fortsätter snurra i hjärnan. En del beslut tas, men det är många funderingar som fortfarande bearbetas. Hade några timmars avlastning på eftermiddagen, dessa tillbringa jag i domkyrkoparken ihop med en alldeles utmärkt god glass.. En stunds meditation inne i kyrkan, där jag finner kraft och får insikt i det jag gör om dagarna..

Vilket fantastiskt väder!!Framåt kvällningen tog Maya och jag en lång promenad vid stadens å, lyssnade på dess brus, satt en stund och såg på änderna och hörde småfåglars kvitter.
Sen for vi och hämtade brorsan och åkte hem. Nu sover prinsessan och jag har gjort en himla massor varma mackor åt sonen och hans kompisar.. Undrar om jag får smaka nån av dem?..


Sovgott.. U.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du får nog smita till dig en inna du serverar dem?? Åh- var det Bosses glass? Oj, vilken längtan jag fick till den glassen, den parken, den staden!!! Men i lilla byn är det bra med - vi har sjön att gå vid, Dajmstrut på ICA.... nej, ingen kyrka att gå in i... Men meditationsställen finns det gott om ändå. En dag ska jag visa dig mitt favoritställe! Närmare naturen kommer man inte och här får man kontakt - med sig själv! Och det - vet vi båda - behövs då och då. Vi kommer in någon dag - s tar vi en glass i den domkyrkans park!! Kram Syrran

Myran sa...

Vilken tur killen hade som mötte just dig. De flesta hade inte ens sagt Hej.
/Inger