cpup, oro och sinnesro..

En lång dag närmar sig sitt slut. En dag fylld av händelser och känslor. En dag av trötthet, av en inre oro som sprider sig som en farsot i kroppen..
Vaknade tidigt imorse, redan klockan 04 av Mayas hosta. Vid 06 gick jag upp, för att koka kaffe och fixa välling, men då somnade prinsessan om:) så jag la mig i soffan och blundade ett tag.
Fick gå in o väcka Maya, hon är utmattad av den hostan som hon har på nätterna, den har hållit på några nätter nu, så jag får höra av mig till farbror doktorn om det håller i sig.

Safie på dagis har semester idag och imorgon, istället tar en annan av dagispersonalen hand om Maya, och jag känner tillit till denna kvinna. Ändock var det med en viss oro och längtan efter Safie jag lämnade min guldklimp imorse..

Under påsklovet är jag på fritidsgården, jobbar mellan 09 till 13.. Där på Gården har ungdomarna (barnen) en frihet under ansvar och man måste möta dem på ett annat sätt. Vara vuxen och finnas till. Möta dem som vilken medmänniksa som helst. Det ska man visserligen göra under skoltid också, men på Gården blir det mer som man är kompis med dom, man spelar lite tvspel, ser film, lirar kort eller som idag, bakar chokladbollar:).. Trivs men saknar ändå lektioner och skolan..

Farmor kom hit vid halv tre, vi åkte och hämtade Maya och for till habiliteringen för en cpup-mätning (cpup= cp uppföljningsprogram http://cpup.se/se/index.php)
Maya var glad hela tiden, log och skrattade när sjukgymnast Sussanne böjde och vred på armar och ben. Satt mellan arbetsterapuet Ann-Margrets ben och visade att jag kan allt hålla i den här lilla bollen, iaf för en kort stund..
Min mamma, världens bästa mamma och farmor, hennes närvaro gör Maya glad och jag kan lyssna och ta till mig av det habpersonalen säger på ett helt annat sätt än när jag är där med Maya själv.
Det är guld värt att hon är med!! Mamma sa till mig för en tid sen;
- Jag har en uppgift kvar här i livet, de sista åren jag lever, det är att hjälpa Maya så gott jag kan, så mycket jag orkar, Maya och dig, Uffe..
Det, gott folk, är en god handling. Där i min mammas hjärta ryms en oändlig kärlek till sina barn och barnbarn.

Under kvällen har jag legat brevid Maya. Hon hostar och vaknar av den, tycker det är tryggt att pappa är där när hon vaknar och ser på mig med sina stora, nyfikna ögon.
Jag har skrivit på gammalt vanligt hederligt sätt, med penna och block i flera timmar. Tills jag märkte hur Maya sjönk in i djup sömnen och tryggt låg kvar där i sängen utan mig brevid.
Innan jag tyst på tå smög ur sovrummet låg jag och tittade på min vackra dotter. Smekte hennes kind, ömt med mitt finger, då log hon i sömnen..
Ett leende av trygghet och jag fann att även mitt hjärta är fyllt med kärlek, jag ärver det bästa jag kan få, min mors kärlek till livet och det som sker.. Det är jag för evigt lycklig för, då vet jag att jag kommer orka och att jag för alltid kommer kunna ge Maya och det hon behöver..

Visserligen är jag inne i en period där oron spökar i sinnet.. En del stress infinner sig då och då, och jag känner mig ledsen och gråtfärdig.. :).. Men, det häftiga är att varje kväll sätter jag mig ner och analyserar min dag, och ställer mig frågan varför stressen kommer, och varför oron förpestar min vardag.. och jag finner svar, liksom jag berättar för min omgivning och Er..
Därför kan jag på ett bra sätt hantera allt detta, och fortsätta leva mitt liv, på ett kärleksfullt sätt. Jag mår bra och känner en vördnad inför allt som jag har framför mig..
Denna dag får bli min lärare för morgondagen.
Jag känner mer sinnesro än oro.. Jag accepterar det som jag ej kan förändra och jag har tillräckligt mycket mod och civilkurage att jag förändra min situation.

Nu ska jag slapppa framför dumburken en stund.. Sen sova.. :).. U.