Åkt buss idag. Har varit barnfri ett dygn. WOW! Jag har haft det bra, slappnat av, lyssnat på musik och umgåtts med en vän.. Det är sådana stunder vi behöver då o då, för att orka med vardagen bestyr..
Bussresan hem blev en upplevelse.. trångt i bussen, stenhårt säte, inget fungerande lyse, vilket omöjliggjorde läsande.. Och så en stupfull bosnier som sjöng bosniska folksånger.. Hmm..

När jag kom hem var Maya klädd för natten, mysig pyjamas och tänderna borstade. När hon fick se mig sken hon upp, och tryckte sig mot mitt bröst och liksom sa;
-Pappa.. jag har saknat dig:)..
vi gosade ihop oss i soffan, med täcke och välling flaska.. sen sov hon..

Har många tankar i min hjärna nu. När dom är så här många måste dom sorteras och värderas.. I vilken ordning ska jag ta de göromål som nu måste sättas i bruk. Vad är viktigtast och vad kan vänta.. Ni vet, en sak i taget så brukar det funka:).. Men jag har bevisat att jag klarar o göra två saker samtidigt.. Men, viktiga ting är det noga med att de görs på ett bra och konstruktivt sätt.. då slipper man oftast göra om dem..
Att myndigheter ska ta sån tid på sig med att ta beslut, kan göra mig tvärförbannad.. Och när det är en människas liv och framtid dom handlägger är det än mer frustrerande.. Jag väntar på olika besked, från AF o från FK.. men de skyndar långsamt.. Ska ringa imorgon, troligen har dom fortfarande julledigt, men det har inte vi, cpföräldrar.. vi har aldrig riktigt ledigt.. däremot har vi ett underbart liv och underbara barn.. Krama dom!! Våra hjältar..