Hon är orolig i sin sömn, tycker allra bäst om att sova nära sin pappa, hmm.. Jag ska göra något åt det här. För jag måste få tid över till mig själv. Jag orkar. Men i längden är det ohållbart.
Har tänkt mycket på att skriva här på bloggen, egentligen har jag tänkt hela dagen på det jag ville skriva om.. men jag får inte ro till det.. Nåt annat, är det som lockar mitt intresse.. o min tid..
Inatt sov Maya knappt nåt, det var framåt småtimmarna som hon verkligen somnade in ordentligt.
Man får behärska sig som förälder, och komma ihåg de där stunderna av villkorslös kärlek, stunderna då hon ser på mig, med stora blå ögon.. Då blicken talar om att;
-Pappa, du är världsbäst..
Man får verkligen räkna till både 10 o 100, då hon vaknar och är otröstlig, då min trötthet är djup, då mitt tålamod och min längtan efter sömn är oändlig..
Jag försöker, jag klarar det.. att ta upp henne, lägga henne på min arm, nära mitt hjärta och sjunga "blinka lilla stjärna där..", eller "när trollmor lagt..".. fast den har jag gjort om, för länge sedan..
Lullan, lullan lej.. min lilla tjej.. Lullan, lullan lej..Pappa älskar dej..
Klockan 08.20, då vaknade vi.. 40 minuter innan Johanna skulle komma.. Då blir det nästan lite småtrist, haha, då saknar jag den där mysiga stunden vi har Maya o jag.. Med välling och napp en stund, se på barnprogram och jag får mitt morgonkaffe i lugn o ro..
Kom iväg på ett möte. Dessa söndagsmöten är fantastiska, de ger mig så mycket energi, och kärlek.. Samtidigt som dom påminner mig om livet, det som varit, det som är och det som kommer..
Det var just det jag ville skriva om ikväll.. Brytpunkter.. brytningstider..
Hur livet har varit.. Vad gjorde jag idag för tio år sedan? Vad gör jag idag om tio år?
Det är jag som bestämmer hur min väg ska se ut.. Vilka vägskäl jag ska välja, det är jag som bestämmer om jag ska rakt fram, vänster eller höger..
Nyårslöften? Inga för mig..
Mitt liv, är här o nu.. Jag kan inte bestämma något för imorgon eller nästa helg.. Jag önskar verkligen jag kunde det.. Önskar jag kunde säga; -Wow.. på lördag ska jag åka iväg, o bo på hotell.. o ta hand om mig själv.. om så bara för en natt..
Men, jag har ställt frågan, till syster o mamma.. för nu vill jag göra något.. Nu behöver jag det här, lugn o ro.. Packa ner en bok, och fara iväg.. mot nya äventyr.. nya tankar..
Mitt liv har varit fullt med krångliga stigar, det har varit berg som har tagit tid o ork att klättra upp för. Jag har tagit mig igenom snår med vassa, spetsiga taggar.. som har sårat mig.. som har skurit sår i min själ, sår som aldrig läker..
Jag har virrat runt, vilsen och ensam, sökt med lykta efter en vän att dela min glädje och sorg med..
Sökt trygghet..
Nuförtiden, går jag ganska lugnt på min stig.. De hinder som kommer i min väg, blir lärdom för nästa dag..
Jag är mitt eget ankare, och det håller mig fast i de stormar jag möter.. Jag har funnit ro i min själ..
Mitt hjärta kan gråta.. men de tårarna är tvungna att få komma ut, för att läka mig, för att få mig att förstå att livet fortsätter och jag kan inte stanna upp på samma ställe.. utan ta nya steg, möta nya utmaningar.. Att våga..
Maya o jag..:)..
2 kommentarer:
Du och Maya, här på julafton - tror jag bestämt. Fick du många bra bilder så tar jag gärna del av dem:-) Jag kan inte tänka mig någonting på lördag så som sagt- Räkna med att faster tar lila skrutt på lördagfm.
Jag älskar er. Alla tre.
Vad fint du skriver... har följt dig ett tag, och du verkar vara en fin människa... känns gott i hjärta o sinne när jag läser vad du skriver... man tänker när man läser dig... inte bara tar in orden, utan de finns kvar för att tänkas på lite mer... som gott godis ungefär ;o)
Kram
Skicka en kommentar