Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

söndag 20 december 2009

En underlig känsla..

.. Sprider sig i min kropp, den liksom spritter och den värmer.. Ord som sägs blir likt en trygghet att luta sig mot, dom blir ett ankare när sorgen växer i mig..
Meningar blir dagdrömmar som tar mig iväg, min fantasi kittlar och min ömhet växer.. Mot det liv jag lever, den vardagen som är vår.

Har en underbar helg med mina barn.. De ler mot mig och jag ger allt jag kan, jag ger mitt hjärta och jag ger av den kärlek som min själ brinner av.. De är min grund, de förgyller tillvaron, med skratt och med gråt. De bevisar att ett tryggt hem, är ett barns bästa skola..

Igår satt jag länge och pratade med en vän, som på något sätt kan ge mig mer än vad tusen vänner någonsin gjort.. Jag vet inte varför, och jag vet inte vad som sker då vi samtalar.. Något magiskt är det..



Tiden stod still, samtidigt som den rusade fram.. Till slut insåg jag att klockan var mycket och tröttheten hade kommit. Jag bar in Maya till sängen och somnade, med en längtan efter mer i mig..

Vaknade av Mayas joller;
-Pappa..Pappa, jag är vaken.. O nu vill jag busleka..
När det är så mörkt ute, har man ju inte en aning om vad klockan är, men man anar ändå..
-Hmm.. Maya, pappa ska bara gå upp o kolla vad klockan egentligen är..
Så, jag smög upp i den mörka lägenheten, där endast stjärnan tindrar i fönstret..
04.00.. Hjärnan spökar tänkte jag.. la mig igen, o sa till den sprattlande fröken;
-Sov!! Snälla, snälla pappas pärla, lilla lull..
Efter en stund sov vi igen och vaknade utvilade:)..

Min avlastning kom 9, åkte då till kyrkan och satt där, meditera i stillheten, hittade lugn och ro, det är som stressen och ångesten rinner av mig när jag sitter i kyrkan.
 Gick på möte sen. Dessa söndagsmöten är en sådan befrielse, de är fyllda av ödmjukhet och en djup tacksamhet för livet..
Där inser man att rikedom och lycka inte handlar om hur mycket pengar man har på banken..
Alltmer, på ett nästintill andligt plan, inser jag att jag är en rik man.. För jag har förmågan att känna och vågar låta gråten läka mina sår..

Träning.
Sen var Maya och jag på julkul.. godistilverkning, pepparkaksbak och en tomte!!
 En tomte med skägg som inte sitter löst, en tomte som spelade julsånger på dragspel..
 Mayas ögon glittrade och hon gav tomten sitt allra bästa leende.. Då smälte tomtens hjärta, och tog henne i sin famn, och Maya smekte hans skägg och flirtade med honom.. Hon kommer få en säck med klappar.. för tomten blev kär..

Nu sover hon, grabbarna spelar tvspel och jag ska koppla av i soffan, o vem vet, vad som då kan hända:)..

Lev och låt leva.. Det är en sjysst filosofi.. Att förändra det man kan och inse att en del går inte att förändra.. U.

Inga kommentarer: