Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

torsdag 19 november 2009

Dagens goda gärning..

Vill säga TACK till dig som idag, gjorde en gärning som fick mitt hjärta varmt av tacksamhet och en än mer djupare insikt att godhet finns.. Maya älskade nyckelpigan, och den passar så bra till en av mina godnattsagor.
Den om nyckelpigan Rut..

O WOW!!! Inatt har Maya sovit nästan hela natten, och vaknade inte förrän vid halv sju.. En gåva för en ganska trött pappa.. Haha..
Jag känner en enorm lycka för detta liv, för de liv jag satt till världen, Alex o Maya..
 Om jag mår bra, om jag gör bra saker för mig själv och ser till att orka, hitta kraft och tålamod, kommer dom att må bra.
Det, mina vänner, är det viktigaste, det är jag skyldig att göra, att finnas för dem och jag gör det med kärlek i mitt sinne..
Jag har under många år flytt in i alkohol och droger, flytt ifrån ansvar för mig själv och mina nära o kära. Jag var ingen bra pappa för Alex när han var en liten pojk, jag fanns inte där för honom.
Men det var då!! Idag finns jag, till 100%.
Jag har insett vad som är värt något här i livet, och för mig är det att ta hand om tiden, att vara närvarande, att lyssna på mina medmänniskor och framförallt på mina barns behov.

Visst kommer det stunder då mitt inre bara skriker efter.. LUGN O RO!!
Efter tid för mig själv, att få vakna och kliva upp, dricka morgonkaffet och ta dagen som den kommer.. Men, det är ju inte så, och det kan inte jag förändra.
Acceptans och distant för det jag inte kan förändra.
Men absolut viktigast är;
MOD, att förändra det jag kan förändra.. Alla kan, alla kan förändra sitt liv, sin vardag, bara viljan finns. Inget är omöjligt, men det kräver mod och insikt..

Ni som läser min blogg, med era kommentater och mail, ni ger mig ork, ni ger mig glädje och ett kvitto på att jag lever, att jag är en bra pappa.. Det är nice!! Tack för det..

Det är alltför ofta vi läser och ser på nyheterna om barn som lider, barn som saknar sina föräldrar, vuxna män som utnyttjar pojkar och flickor för sina egna perversa behov, män som slår sina kvinnor.
Det måste vi ändra och ett sätt är att stå upp och visa att vi tar avstånd från det, att det finns män med empati och kärlek i hjärta o själ.
Det är en anledning till att jag skriver på denna blogg.. Vi måste kämpa mot ondskan som finns i dagens samhälle, så våra barn växer upp med trygghet och kärlek, en tro, och en  stabil grund att bygga deras liv på..

Allt är inte till salu, kärlek går inte att köpa för pengar..

Nu ska jag äta, för mat gillar jag..haha.. sen ska jag lägga mig och förhoppningsvis njuta av en god natt sömn.. vilket jag önskar er också.. Tänker på er, alla cpmammor och cp pappor, (o ni andra med, förstås:) det är bara vi som vet hur det är att leva med dessa underbara barn.. Krama dom, och håll dom tätt mot ert hjärta och låt dem känna den trygghet vi ger.. U.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Började tjuta när jag läste det du skrivit idag. Så jävla klokt.
Tänk om fler kunde va lika kloka vilken trevlig värld vi skulle leva i då.
Å jag säger det igen.... Motgångar gör en stark.
/Maja m J

Anonym sa...

Kan du berätta lite om VAD det var som hände i ditt liv när det tog en sånn drastisk omvändning från alkohol och andra droger????..Och hur länge sedan är det??? Kommer Alex ihåg något från drogtiden?? Märkte han något?? Har du alltid klarat att behålla ditt körkort??
Undran och frågor finns det massor av.
/M

Anonym sa...

Under din drogtid, tog då din familj avstånd från dig eller fanns de där? Man har ju hört att man skall låta personen själv komma helt ner i träsket för att kunna ta sig upp igen. Att man inte skall hjälpa då klassas det som medberoende. Hur tycker du att man som exempelvis syster/bror/sambo/pappa/mamma skall stötta på ett konstruktivt sätt??
/M

Anonym sa...

Hej!
Vill bara säga att du verkligen kan leva i nuet och ser framtiden på ett realistiskt sätt - så när jag läser ovanstående kommentarer tänker, jag iallafall, att det är irrelevant hur du har varit med droger, alkohol och familj och vänner - för grubblar man för mycket kring detta så "stör" man nuet. Visst kan det vara bra att dela med sig av sin "historia", men alla hanterar denna olika och släkt och vänner är olika - huvudsaken är att det finns där NU!! Du kämpar på bra och du är verkligen en underbar människa/pappa. Få är som du!!!