Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

söndag 11 oktober 2009

..Och en söndag..


Sitter jag åter här.. Jodå, gubben mår bra.. Men vet inte riktigt hur jag tolkar att bli kallad "gubben", men ok då, av dig är det ju lite gulligt.. Haha.. Återigen lite kryptik i Uffes text..
Nu känns det somen evighet sen jag hade någon trevlig vän här, med sina goda fina polare.. Men dom kanske kommer snart.. Vem vet.. Men frågan är om jag kan då?? Får väl se till, att jag tar mig tid..

Varit och besökt mormor idag, viktigt att Maya får träffa henne, fast jag inte har någon kontakt alls med Mayas mamma.
Det är egentligen så sorgligt, att det är som det är, att det blev som det blev..
Vi levde många år ihop, bodde på landet och hade flera travhästar som vi tränade själva..
Historia nu, en del av mitt liv, som är ett minne, något fint jag aldrig glömmer.. Undrar, då och då, vad jag ska säga till Maya, hur jag ska berätta om hennes mamma.. Varför hon gjort som hon gjort och valt bort Maya från sitt liv.. Det är rent ut sagt, fan, men jag har bestämt mig för att aldrig prata illa om hennes mamma, och låta Maya göra ett eget val i framtiden, om hur hon vill förhålla sig till detta..

But!! Nu är nu, det gäller att hitta en jämvikt på glädje och sorg.. Smärta och njutning går hand i hand.. Liksom hat och kärlek.. Balansgång, som att gå på en lina över en djup avgrund.. Det gäller att hålla tungan rätt i mun..

Du.. är långt borta nu, vet ej vad du tänker, vet ej vad som sker.. Det är frustrerande, att inte ha kontroll.. Det gillar jag inte, det skapar oro, det skapar obalans i livet.. För mig är det viktigt, för att jag ska orka med, för att jag ska behålla min ro..

Måndag imorgon, igen.. Ha en bra kväll, en bra måndag och en ny bra vecka.. Det ska jag ha.. Så..
GodNatt.. U.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Apropå assistans vi är ju ett ganska stort äng med funkis föräldrar på fmiljeliv..
Här kommer länk till en tråd där vi diskuterar tips och byter erfarenheter ang assistans http://www.familjeliv.se/Forum-3-60/m47761013.html Säger som Marie sa på maillistan ansök nu om assistans man kan inte få mer än ett nej. Vi är många som ställer upp med tips inför ansökan om du känner att du vill göra en..

Sofia med River

Anonym sa...

Distans skapar oro , obalans.
Föder längtan , men också tvivel.
I tanken och känslan är allt så lätt.
I verkligheten komplicerat och svårt.
Tid.
Alltid denna tid.

"So Tired" är vacker men vemodig.
Ibland kan det kännas just så.

Anonym sa...

Så sorgligt att läsa om Mayas mamma, hon måste ha riktigt alvarliga skäl till att hon inte vill/kan ha kontakt. Jag känner ett litet barn som är i samma situation där pappan inte har kontakt med barnet. Det gör skapligt ont i själen att vuxna människor bara tänker på sig själva och inte sätter barnen i första hand.(Ofta är det en hämnd mot sin gamle respektive som är orsaken från början). Tur for den lille att hon har dig och resten av din fam+ mormor

Anonym sa...

Hoppas att Mayas mamma en dag ändrar sig och vill ha kontakt med er igen.Om Du då orkar , låt henne ha det. För Mayas skull.
Vårda minnet av Mayas mamma , så gott Du kan.Det gagnar ingen att svärta ner det eller att vältra sig i självömkan , eller det som varit.
Ni älskade en gång varandra så att Ni valde skaffa/fick ett litet barn tillsammans.
Låt Maya i sinom tid få veta om sin mamma.På ett bra sätt.